Tjockisen läser

onsdag 26 augusti 2015

När jag tappar det helt

Normalt är jag en ganska lugn person.
Men kombinationen stress och teknikkrångel kan få mig att tappa greppet fullständigt.

Idag skulle jag på ett möte.
På en plats där jag aldrig varit. I ett område som jag bara har ett ungefärligt hum om var det ligger. Men det skulle ju google maps lösa åt mig, tänkte jag.

Där tänkte jag väldigt fel.
Google maps var övertygad om att jag befann mig i Stavrelund, strax utanför Trollhättan.
Det gjorde jag inte! Verkligen inte.

Nåja, den rättar väl till sig när jag börjar köra och den upptäcker var jag är någonstans, tänkte jag och började köra åt det håll stället borde ligga.
Det gjorde den inte!
Den teg.
Efter några mil när det verkligen började bli dags att välja rätt avfart började jag få panik. Svängde in på en parkering och försökte igen med Google.
Som fortsatte att hävda att jag befann mig i Stavrelund och hade 12 mil kvar till mitt mål.
Inga knapptryckningar i världen kunde övertyga appen om något annat.

30 minuter senare har jag tårar i ögonen, bankar telefonen i ratten samtidigt som jag skriker åt den.
"MEN JAG ÄR JU FÖR FAN INTE I JÄVLA STAVRELUND!"

Tyvärr hade det tydligen hunnit komma en hel del nya bilar och människor till parkeringen under de 30 minuter som jag ägnat åt min trilskande app.
Det blev väldigt konstig stämning i bilen när jag upptäckte det.
Även om det bara var jag som var där. Och telefonen då.

Till slut fick jag starta en annan app, som visserligen ledde mig fel tre eller fyra gånger (Gör en laglig u-sväng. Gör en laglig u-sväng! Gör ytterligare en laglig u-sväng. Kör runt i en cirkel några gånger också) men som efter några hundra svordomar ändå ledde mig till en parkering framför huset dit jag skulle.
Bara en timme senare än vad jag hade planerat…

Mötet tog ungefär 15 minuter.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jisses! Jag blev rent uppjagad av att läsa dett! Phjui!/ EvaH

Markattan sa...

Ja fy fan när sånt händer.
Imorgon ska jag navigera i Stockholm, dock till fots, men hitta...
Tur att jag har tid.

Markattan

Anonym sa...

Hahaha...känner igen det! Haha

Den där tjockisen sa...

EvaH - själv blir jag alldeles uppjagad av att tänka på det. Så nu tänker jag förtränga det hela och låtsas som om det aldrig hände. Borta!

markattan - Stockholm är svårt att hitta i. Jag tror att det är tunnelbanans fel. Man får liksom inget grepp om var saker och ting ligger när man färdas under jorden och tittar upp här och där som en himla jordekorre.

anonym - känner du igen det? Stackars!

reneesfotoblogg sa...

Är det du eller jag som kör?
Är du dum i hela huvvet?
Sluta nu det går inte och svänga här ser du väl!
Ungefär så där låter det i husbilen när jag har på GPS:en, som för övrigt inte har en aning om vilken väg jag har tänkt mig.
Dessutom ska den uppgraderas till ett pris samma som en ny apparat kostar.
Djävla skitochtittavadmodernjagärmanick!

Den där tjockisen sa...

renee- hahahaha. Men precis så är det ju. Exakt så där låter jag när jag pratar med min gps även i vanliga fall. När jag alltså inte bryter ihop totalt och skriker på den… Det är krångligt med teknik. Det känns inte som om alla dessa prylar gör mitt liv så värst mycket lättare.