torsdag 27 augusti 2015

Knappnålstyst

Igår var jag och såg filmen om Ingrid Bergman.
Salongen var full.
Och tyst.
Knäpptyst.
Hela tiden.

Sådant gör mig lite nervös.
Jag får liksom tvångstankar om att jag ska tappa mitt godis, börja gallskrika, slänga popcorn omkring mig (trots att jag inte ens hade några popcorn) fisa ljudligt, få en hostattack som vägrar sluta eller att min alldeles för fulla handväska ska rämna och att alla saker i den ska börja rulla nedför biosalongens sluttande golv för att till slut samlas vid fötterna på de som sitter allra längst fram.

Så jag satt blickstilla hela filmen och vågade knappt andas.
Tyvärr var jag så fokuserad på att vara tyst, att jag hade lite svårt att koncentrera mig på själva filmen.
Men den var nog bra.

2 kommentarer:

reneesfotoblogg sa...

Tänk dig följande scenario:
Hajen.
Lätt sluttande biografgolv.
Knäpptyst och musiken som alla kan vid det här laget.
Plötsligt gallskriker alla samtidigt när fisken vräker sig fram.
Då, drabbad av skräck kastar jag upp min påse med runda, hårda karameller i luften.
Det tog väldigt lång tid innan alla hade rullat och studsat ända fram till första bänk kan jag meddela.

DDT sa...

Hahaha! Fattar du hur lite nytta den historien gjorde för mina tvångstankar? Jag kommer aldrig mer att äta något på bio.