Kan hon, så kan väl jag

Nilla hävdar att hon tänker blogga hela december också. Det tycker jag är en liten gnutta provocerande. Det känns nästan som en utmaning. Är det meningen att jag ska göra det också, då?

Nåja, det är säkert lättare för mig. För det här citerar jag direkt från hennes blogg.

”Men som vanligt är jag mån om kvaliteten i mina inlägg. Jag kan inte - hur mycket jag än skulle önska - skicka iväg undermåliga pissetexter. Det går bara inte.”

Det problemet har ju uppenbarligen inte jag.

Jag kan!

Och det bevisar jag dagligen.

NaBloWriMo

Nej, jag tänker inte ge mig på NaNoWriMo igen.
Att skriva en roman på en månad är en galen idé och med tanke på hur fantastiskt tveksamt mitt förra försök blev så är jag bara lagom sugen på det. Även om det var lite roligt.

Men blogga borde jag väl orka med i november?
Visst?
Då bestämmer vi det.
Minst en blogg om dagen under november.

Jag misstänker redan att det kommer att bli roligare för mig än för er.
Pilutta er!

Tisdagsutmaning: Mitt 80-tal

Kul! Den här hittade jag hos I will not keep calm and you can fuck off som hade hittat den hos Yllet som visst hade… ja, ni fattar.

Vilken musik lyssnade du på: oroväckande mycket Gyllene Tider, men också Ebba Grön, Imperiet, Bruce Springsteen, Ulf Lundell, Eva Dahlgren och Nationalteatern. Sedan kom väl en period med massa synthmusik eftersom jag hade ett gäng sådana kompisar. Det lämnade dock inte mycket spår i minnet. Boy George och Queen eftersom de spelades med skrämmande regelbundenhet på radio. Massa gammal soul när jag träffade en kille som gillade sådant. Jag blir fortfarande på gott humör av Marvin Gay, Four Tops, och Sam and Dave. Pudelrocken! Herregud, den höll jag på att glömma. Jag har ju till och med sett Bon Jovi live… Def Lepard. Och så ZZ Top förstås. Och Police! Och U2! Och… Hmmm är det någon som kan se en röd tråd?

Vad läste du: allt jag kom över. Periodvis envisades jag dock med att försöka vara svartklädd, svår och intellektuell. Då läste jag Claude Simon, Sartre, Celine och blev sjukt uttråkad. Desto gladare blev jag av sydamerikanerna Marquez, Sepulveda och Allende. Jag försökte mig också på några ryssar, men insåg snart att det var få jag gillade. När ingen såg mig läste jag förstås alla de där tantsnuskböckerna som kom på 80-talet. Lace är ju en klassiker. Och Grottbjörnens folk. Sedan läste jag en hel del svenska böcker också. Inger Edelfeldt, Inger Alfvén, Gerda Antti till exempel. Och travar med kioskböcker om Remo och Chiun. Det här årtiondet började också min livslånga läsrelation med Stephen King.

Vad såg du på: ganska mycket teater eftersom jag föddes in i kultursvängen. Men skräckfilmerna lämnade nog mer spår. Var mörkrädd en hel sommar efter att ha sett Halloween hemma hos en kompis som hade video. På tv såg jag väl Razzel om jag inte hade råd att gå ut på helgen. Bagen med Cia Berg måste väl också ha varit 80-tal? På bio - En officer och en gentleman, tillsammans med en kille jag var jättekär i. Jag tyckte att ha var mycket snyggare än Richard Gere. Det var han inte!

Vem/vilka var de stora idolerna: alltså, jag har alltid varit kass på att ha idoler. Men Bono kanske?