Provar alla trick i boken

Vaknar med migrän.
Tar tablett, som visserligen hjälper, men som gör att kroppen känns svag och orkeslös. Vill bara sova. Känner mig som världens kassaste människa. Är övertygad om att jag aldrig kommer att lyckas med någonting alls. Allt kommer att gå åt skogen… Funderar redan på vad jag ska skylla på för att slippa springa 8 km i kväll. Mår jag inte lite illa? Vad är det för idé att ens försöka?

En sådan dag, alltså!
Tjoho, precis vad man behöver när det är måndag.

Så kan vi ju inte ha det!

Dags att prova lite mentala övningar.
• En penna mellan tänderna så att mungiporna dras upp. (Minus här för att man kan råka dregla lite. Det gör verkligen inget bra för självförtroendet.)
• Fyra minuters koncentrerat fantiserande om att jag är rent oförskämt pigg, entusiastisk, stark och sugen på att ta mig an nya utmaningar. (Det där låter inte alls som jag. Jag får fantisera om att jag är någon annan.)
• Happy med Pharell Williams i hörlurarna.
• En lista över saker som behöver göras under dagen, som jag bara betar av en i taget utan att kräva att det ska bli perfekt direkt. (Fokus får ligga på lätta saker. Jag behöver lyckas med grejer idag. Att ringa någon av våra mer krävande kunder får vänta till i morgon. Jag är mer på frankera-brev-nivån idag.)
• Räta på ryggen och försök att se ut som om jag mår toppen.

Har jag glömt något?

Har det här någonsin fungerat för någon?

Tala inte med mig

Jag är på sjukt dåligt humör.
Som ett åskmoln med celluliter, ungefär.
Ett 71 kilo tungt åskmoln.
Om vi ska vara noga.
Och det ska vi förstås.
Varför inte?
Det är ju lika bra.
När humöret ändå är på den här nivån.
Bottenläge, alltså.

Bottenläge och övervikt...
Det låter som om det skulle balansera varandra.
Fungerar ju halvdant, faktiskt.

Jag är verkligen inte nöjd.
Frågan är bara vem man kan skriva till för att klaga.
Nobelkommittén kanske?
De har ignorerat mig länge nog nu, tycker jag.

Så fel

Att vakna på dåligt humör.
En lördag.

Det borde fan vara förbjudet.