Tjockisen läser

söndag 25 oktober 2015

När jag blir osams med mig själv

Jag brukar nästan bli lite avundsjuk på människor som inte kan läsa deckare för att de är så lättskrämda. 
Jag vill bli lite lagom skrämd, men det händer nästan aldrig. Skräck, spöken, varulvar, galna mördare - så länge de befinner sig mellan ett par bokpärmar lyckas de sällan framkalla minsta lilla rysning. 

Lite irriterande för någon som alltid gillat spökhistorier och skräck, men samtidigt praktiskt när samma någon tillbringar helgerna i ett torp i skogen. 

Men så finns det ju undantag. Som den här boken. 
Uppenbarligen är det något med igenspikade garderober, odöda barn och vinterlandskap som sätter mina läsnerver i gungning. Jag tyckte faktiskt att den var lite läskig. 
Och helt plötsligt var det värst vad mycket mystiska ljud det finns i min stuga. Och vad otroligt mörkt det var när man skulle ut och hämta ved. Och vad högt det prasslade i skogen...

Då! När jag för en gångs skull lyckats skrämma upp mig själv lite med en bok. Då tycker någon del av mig uppenbarligen att det är jättekul att göra lite festliga handavtryck i växthuset och sedan glömma bort det, så att jag nästan ger mig själv hjärtslag när jag får syn på det i skymningen. 
Ibland undrar jag om jag verkligen är ett lämpligt sällskap för mig själv. 


5 kommentarer:

September sa...

Tack för välbehövligt fniss. Och tack för tips om en bok jag INTE ska läsa (eller lyssna till vilket jag gör numera).

Markattan sa...

Åh, den måste jag läsa.
Jag har nämligen inget växthus....

Markattan

Den där tjockisen sa...

September - Är du lättskrämd så är det kanske bäst att låta bli, faktiskt. Fast nu har känslan klingat av och mörkrädslan försvunnit igen.

Markattan - Men du har garderober va…? Säg inte att jag inte varnat dig. Äsch, skoja bara. Så otäck var den inte. Hade jag inte läst den på landet så hade jag nog inte reagerat alls. Läs och återkom gärna med kommentarer.

Smultronblomman sa...

Jag hade kastat mig i bilen och åkt hem direkt om jag sett detta! Hade garanterat glömt att jag skulle ha gjort det själv......

Den där tjockisen sa...

Smultronblomman - det var ju Halloween… Eller, var det inte det? Jag trodde nog det. Och då passar det ju förstås jättebra att busa lite. Tyckte någon av de personligheter som ryms i denna kropp, tydligen.
Fast jag fick godis också. Alltid något.