Om det har regnat i stort sett oavbrutet i en vecka kanske man borde hålla sig till lite större grusvägar och inte ge sig in på skogsstigar.
Men det gjorde man ju tyvärr inte.
Eftersom man är dum i hela huvudet.
Uppenbarligen.
Nu är strumporna urvridna, byxorna hänger på tork och skorna lär väl torka om någon vecka. Och bäst av allt: man kan skryta lite. Det är midsommarafton, klockan är inte ens halv nio och jag har varit ute och sprungit några kilometer.
Vad har ni gjort, då?
(Notera helst inte att jag helt undviker alla uppgifter om sträcka och hastighet på ett smidigt och otvunget sätt. Smidigt, sa jag! Otvunget! Jodå!)