I stormens öga

Idag har jag knappt haft någonting alls att göra. Alla uppdrag är ute hos kund för granskning. Imorgon lär det blåsa upp igen.

Men just nu.
Stiltje.

Det betyder förstås att jag borde gå hem från jobbet.
Problemet är bara att jag är för trött för att resa mig från stolen. Vilket kan vara det fånigaste problem jag haft på en månad.

För övrigt känns mina ögonbryn som skäggstubb.
Tja, det var väl det.

Nytt rekord

Jag kom hem från bokmässan med bara två böcker. 

Nu skulle jag ju gärna vilja påstå att detta är ett bevis på att jag har karaktär. Men det skulle tyvärr inte vara med sanningen överensstämmande. 

Istället gick jag hela tiden vilse, glömde monternummer, kunde inte komma ihåg vilka förlag olika författare låg på och kunde inte för mitt liv fokusera på något annat än att inte vandra rätt in i folk. 

Bokmässan är utmattande i vanliga fall. På cellgift var den helt enkelt lite för mycket. 

Jag hittade aldrig boken jag verkligen ville köpa. Men Alex Marwood var hur bra som helst och en odlingsbok är ju aldrig fel. Nästa år... då minsann. 

Fredagskänslan

Får man gå hem snart?
Nähä, tydligen inte.

Fan!

Tar denna veckan aldrig slut?

Hur kan det bara vara onsdag idag?
Jag är helt utmattad, ju!

Vad gör man? C-vitaminer? Kallbad? Lunchpromenader? Knark? Trippelespresso? Nässköljning? Vitlöksklyftor i öronen?

Hit me with your bästa uppiggningsknep!

Men så himla onödigt

Jag är i otakt med tiden.
I dag är jag jättetrött och vill bara sova.
Hur meningslöst är inte det när man är ledig imorgon?
Jag skulle ju kunna vara ute och slå klackarna i taket (nu talar vi bildligt förstås, i verkligheten skulle jag bara kunna slå klackarna i taket om taket befann sig på 70 centimeters höjd. Väldigt få tak befinner sig där. Vilket är tur, med tanke på hur lång jag är.) hela natten om jag ville.
Men jag vill alltså bara sova.

Så himla otaktiskt.

Utmattad

Man vet att man inte är helt skärpt när man läser rubriken "Mitt livs största förhoppning" som "Mitt livs första förstoppning" och tänker att nu jävlar har alla riktiga nyheter verkligen tagit slut.

Jag har absolut ingen anledning att vara så här trött.
Jag går och lägger mig i hyfsad tid.
Det är inte det minsta stressigt på jobbet.
Kroppen verkar vara helt frisk.

Men hjärnan...
Inte påslagen.
Jag känner mig monumentalt uttråkad och så trött att jag bara inte orkar med någonting alls.
Städa - Ha!
Tvätta - Skulle inte tro det!
Köpa nya skor - Men det är ju flera hundra meter till skoaffären.
Fila naglarna - Tråååååkigt.
Äta bacon - Ääääh det är för jobbigt att ta fram stekpannan.

På allvar! Inte ens bacon påverkar min livslust just nu.

My god, vad trött jag är på mig själv.
Är det någon som har några bra tips på hur man gör en omstart av sin personlighet?
Vad tror ni om att försöka göra tvärt om med det mesta under några dagar? Kan det rubba cirklarna kanske? Ska jag gå och lägga mig klockan nio på kvällen? Fasta? Detoxa? Ringa och skälla ut någon? Söka nytt jobb? Bli vegan? Gå och simma före jobbet? Jogga på kyrkogården klockan halv tolv på natten? Läsa en självhjälpsbok? Möblera om?

Min vanliga metod, att stirra rätt ut i luften, har hittills visat sig vara en sorgligt ineffektiv metod för att lösa just detta problem.