Jag är nog för lång

Det är för långt mellan min hjärna och mina fötter. Tror jag. 

Det är i alla fall den enda rimliga förklaringen jag kan komma på till att jag ständigt glömmer att klippa mina tånaglar. 

Och det blir ju inte festligare av att jag är vig som en villatomt. Blir jag lite stelare i kroppen kommer jag att bli tvungen att betala någon för att göra det. 

Gäller Rut-avdraget sådant, tro?

Egenheter

Om jag har en nagel som flisat sig så KAN jag inte tänka på något annat.
Jag kan inte jobba.
Jag kan inte somna.
Och jag kan garanterat inte äta.
Fram till det ögonblick jag har klippt av mig nageln är jag ungefär lika användbar som ett par snöskor i en vattenpolomatch.

Då är det ju himla opraktiskt att mina naglar är bara aningen hfastare i konsistensen än gladpack och sköra som nattgammal is.
Ibland är det ett under att jag får något gjort alls.

Säg att jag inte är ensam. Visst har ni också sådana underliga personlighetsdrag? Eller hur?
Vad får er att tappa koncepterna och koncntrationen?
Berätta för tjockisen.