Ingen kommer någonsin få se mig i antikrundan. Inte bara för att ett av mina mål i livet är att dö utan att någonsin varit med i TV, utan också för jag hittills inte ärvt något som ens med bästa vilja i världen skulle kunna sägas vara värdefullt.
Chansen att jag skulle lyckas hitta ett fynd på någon loppis är minimal eftersom jag har noll och ingen känsla för kvalitet. (Fast så jäkla lättlurad är jag inte att någon kan sälja en begagnad ikea-lampa till mig för 360 kronor, när en ny kostar 175 spänn. Skäms där, Myrorna!)
Mitt hem är verkligen inte någon stilfull blandning av nytt och gammalt. Mer en blandning av fult och fulare. Men bekvämt. Det försäkringsbolag som försöker få mig att höja värdet på min hemförsäkring blir garanterat utskrattat.
Vi kan väl konstatera att prylar inte är särskilt viktiga för mig.
Så vad skulle jag rädda om det började brinna? Foton? Glöm det! Jag ser ändå ut som något ur mupparna på varenda bild. Men den här lilla stallyktan skulle jag kanske ändå försöka få med mig. Den har funnits med mig hela livet.
3 kommentarer:
Det är väldigt befriande att inte ha en massa måste-prylar att ta hand om.
Markattan
Om med värdefullt räknas vad man kan få betalt så är det mycket varierande och ibland helt oberoende av kvalitet. Det beror tydligen på tillgång och efterfrågan. Den underligaste ärvda pryl jag lyckats få betalt för var en plastflaska från 60-talet, var det Bob ? Av en händelse skymtade jag den på en blogg och insåg samlarvärdet. Tror det var kortvarig trend, vet inte om det hade gått att sälja nu. Det var ju inte så hög summa men väldigt förbluffande och har fastnat i minnet Medan stora stiliga serviser med diskreta blommor är osäljbara. Miljongrejer har jag tyvärr inte ärvt. Några gamla foton av bortgångna anhöriga vill jag gärna behålla medan jag emellanåt kastar bilder av mej själv...Skall inte gå till eftervärlden
Marikattan - Absolut. Jag har fullt upp med att ta hand om mig själv. Det är jobbigt nog. Tyvärr betyder ju inte detta att jag lever i något slags minimalistdröm. Har man tömt två dödsbon så har man samlat på sig saker. För att de "kan vara bra att ha" (det är de sällan) eller för att man tror att man ska kunna sälja dem. Det går ibland som med den grisformade skinkgaffeln, men ofta inte whiskyglas, tavlor, mm.'
botant- grattis till försäljningen av plastflaskan. Bra jobbat! Sådant imponerar på mig. Men tydligen är 60-talsgrejer inne nu. Stiliga serviser? Nej, det säljer inte. Det har jag också upptäckt, tyvärr.
Skicka en kommentar