måndag 14 februari 2022

Från en vän

Årets första dag tillbringade jag med att lägga pussel tillsammans med en kompis. Lagom sysselsättning efter en sen om än inte särskilt blöt tillställning.

Sedan dess har hon hållit mig med pussel. När jag lagt ett byter hon ut det mot ett nytt. Hur snällt?

Eller, jag tycker ju inte riktigt så hela tiden. När jag glor på tomteluva nr 300 och för trettiofemte gången testar den på samma ställe. Då kan det hända att hon bara är aningen mer poppis än den där kompisen som gav mig ett träningsprogram för folk som ville lära sig springa. 

För övrigt måste väl pussel vara något av det mest meningslösa man kan ägna sig åt? Men samtidigt är det ju vilsamt, långsamt och meditativt. Och dessutom helt kalorifritt. Man kan ju inte äta något onyttigt samtidigt för då blir det fettfläckar på pusselbitarna. 

Gör ni något lika meningslöst?

6 kommentarer:

Sparkling sa...

Spelar Tetris! Det är så oerhört vilsamt för hjärnan att bara behöva placera lite klossar, och så oerhört meningslöst att fortsätta eftersom man aldrig någonsin blir klar.

Karins ordöverflöd sa...

Virkar långa löpare och lägger de på hög.

DDT sa...

sparkling - Tetris är mitt absoluta favoritspel, men samtidigt helt livsfarligt för mig. Var tvungen att ta bort det från mina datorer eftersom jag INTE KUNDE SLUTA SPELA!!! Sluta pussla är lättare, även om jag glömmer bort tiden ibland.

karin - fattar. Det är ju skönt att handarbeta, men samtidigt finns det ju gränser för hur många löpare en människa kan använda.

nillas liv på pinnen sa...

Jag önskar att jag hade någon meningslös sysselsättning att hänge mig åt, men jag får ångest av att slösa bort tid och måste därför göra meningsfulla saker HELA tiden. Inte roligt, kan jag meddela.
Roligt var det däremot att läsa ikapp här hos dig. Och såklart meningsfullt!

DDT sa...

Nilla - nejmen vad kul att se dig här. Det var länge sedan. Min idol och förebild! Jag skulle behöva lite av din oförmåga till meningslösheter. Och du kanske skulle må bra av att slösa bort lite tid?
Och tack!

nillas liv på pinnen sa...

Ja, vi kanske skulle utbyta lite oförmågor. Möjligtvis blir vi då perfekta båda två?

Såg (när jag gick tillbaka ännu längre) att du förlorat din livskamrat. Så jävligt livet kan vara ibland. :(

Är glad att du orkar fortsätter blogga <3