Det här var inte lätt. Fransar är inte min grej.
Det hade varit väldigt kul att ha ögonfransar, men det hade jag knappt innan cellgiftsbehandlingarna. Och de ynkliga strån som växte ut efteråt är inte ens värda att måla. Det ser bara konstigt ut.
Inte ens mina mattor har fransar.
Men till slut kom jag på att jag ju har "magiska filten".
En tunn, gles filt som inte väger någonting alls. Men som ändå värmer orimligt mycket. Att dra den över sig i soffan är ett osvikligt knep för att somna framför teven.
Och just där tog allt jag hade att skriva om fransar slut.
3 kommentarer:
Jag har en orimligt dyr filt (dock utan fransar) som jag köpte i djuraffären, speciellt anpassad för katter tydligen och som jag inte kunde motsta. Lila pa ena sidan och svart pa den andra, stor som satan och mjuk som, tja, en katt. När jag lägger mig pa soffan med en bok och drar filten över mig, zzz. Slar aldrig fel. Tror inte fransar hade gjort nan skillnad :).
Annika
På tal om fransar så gillar vårt djur att tampas med dessa. Resultatet blir att fransarna ligger avslitna ovanpå mattan. Tja bara hon inte sväljer dom o får tarmvred, det skulle bli dyrt. Hon är rätt gullig annars, mjuk och pratar inställsamt med oss.
annika - klart att en filt speciellt anpassad för katter är svindyr. Det är som grejer för seglare. Men en supermjuk filt låter förstås betydligt mysigare än seglargrejer. Värt att betala för.
botant - på landet brukade grannens katt regelbundet komma in och ge mattfransarna en omgång. Tyvärr höll mattan längre än katten. Synd, det var en trevlig liten besökare.
Skicka en kommentar