Ett nobelpris till

Men kolla här då!
Är jag grym eller är jag grym?
Jag måste ju vara helt jävla tokbäst.
Jag har fått pris!
Igen!
Det här är säkert mitt tredje.
Fatta, Astrid Lindgren fick inte ett endaste litet nobelpris och här sitter jag med tre.
Jag kan inte tycka annat än att det är rättvist.
Vad är Ronja, Mio, Pippi och Johathan i jämförelse med en medelålders tjockis?
Intet, säger jag.
De är som damm under min skrivbordstol.
Pilutta dig, Astrid!

Denna gång är det inte bara min blogg som belönas utan också min personlighet.
Det är på tiden!
Jag har en hel massa personlighet i min omfångsrika kroppshydda.
En del av dem är riktigt trevliga.
Alla är väldigt belåtna just nu.

Jag sänder en tacksamhetens tanke till stort och smått som uppenbarligen har ett öga för genialitet, snille och smak.
Bra jobbat, där!

Tanken är visst att jag i min tur ska dela ut priset till andra.
Det kan ni fetglömma.
Jag tänker sitta på mitt pris.
Nej, förstås inte bokstavligt.
Jag är rädd om det.
Jag ska vårda det ömt och spara det tills jag dör.
Eller tills imorgon.
Vilket som nu kommer först.