Eller kanske Elvis?
De sena åren i vilket fall som helst.
Nej, jag syftar inte på min improvisationstalang vid dagens möte.
Tyvärr.
Jag överlevde.
Vi nöjer oss med det.
Det är torsdag.
69,1
Igen.
För tusende gången, eller så.
Fet, lat och medelålders.
Sällan har en beskrivning varit så på pricken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jösses, jag känner att jag ÅTER igen måste komma dragandes med min buss. "Njut av livet, vet ingen om man blir överkörd av en buss imorgon" perfekt att ta till så fort samvetet försöker visa sitt fula tryne. Mer jordnötssmör&sylt mackor till folket! (på tal om Elvis, alltså)
Du är en fin människa! Du får komma tillbaka med din buss hur ofta du vill. Du kan parkera den här!
Vad ska man säga? Livet är en plåga och sen dör man!
Nej. Jag gillar feta, lata medelåldersmänniskor. Jag är en. Av många.
Fast jag skulle gråta av lycka om jag låg på 69,1. Men jag antar jag är längre än vad du är *hoppas hoppas*
Annars blir jag ledsen.
Ha en härlig fredag iaf.
Hoppas bussen kommer till mig. Det skulle den behöva. Jag menar med positiviteten.
Inte med dödande överkörning!
Today is a gift. That's why they call it the present! ... tänk på det!!!
Ulrika - Visst kan du få bussen ett tag. Det är du så klart värd. Vi kan turas om att tänka på att vi kan bli överkörda när som helst. Det finns bussar så att det räcker att kunna bli överkörda av imorgon, för alla. Den där meningen var nog inte riktigt korrekt, men jag vet vad jag menar och det gör säkert du också.
Lastbilstanten - då kan de väl ändå inte ha menat torsdagar? Va?
Haha, ja jag säger som Ulrika, hoppas jag är längre än dig! 69 har jag inte vägt sen innan första barnet och hon börjar ettan snart...
Skicka en kommentar