Jag har klippt mig.
Riktigt piffigt om jag får säga det själv.
(Hur underbart är inte ordet piffigt? Jag är lite kär i det. Det finns en 70-åring gömd inuti min kropp, det är jag säkert på. När jag ställer mig på vågen misstänker jag att jag kan ha ätit upp henne.)
Nå, som sagt.
En riktigt snygg frisyr.
Var det.
Observera ordet var.
Det är ju för fan omöjligt att föna håret på det tänkta viset om man inte är utrustad med fyra armar. Varav åtminstone två bör sitta på ryggen.
Jag var piffig i en dag.
Det var allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
*ger 2 extra bättre beg. armar*
Haha, det där känner jag igen!
Jag tror att frisörerna jobbar på detta sätt för att få mer kunder.Gör oss beroende av dem liksom.
Förutom mig då som hellre ser ut som hejkomohjälpmig än går till frisören.
*tittar på mina testar*
Vill OCKSÅ vara piffig.
Om så bara för en dag. :-)
Gud vilket sammanträffande!
Exakt samma sak hände mig i torsdags! ;-)
Sedan dess har jag haft flätor...
"kung"-för-en-dag-Syltan, liksom...
Ja, ibland önskar man att man kunde ta bort huvudet, sätta det på en pall farmför sig och sen föna sitt eget hår ovan, bakifrån.
Jag tror också på konspirationsteorin - att det är frisörerna som gör det med flit.
En kropp med avtagbara delar?! Det är ju hur bra som helst! Det skulle ju vara perfekt på tåg, flyg och långfärdsbussar också. In med benen bland bagaget bara.
Skicka en kommentar