Mina arbetskamrater hade sparat en hel massa jobb åt mig.
Så rart...
Dessa jobb hade de tydligen tänkt att jag skulle göra idag.
Tji, som sagt.
Riktigt mycket tji.
Efter någon timme kom en utav dem bort och petade på mig bara för att se om jag levde.
Jag var tydligen livfull som en stillbild.
Tjusigt på något sätt.
Hoppas att jag såg ut som Garbo.
I morgon ska jag ut och göra intervjuer.
Långa sådana.
Jag hoppas verkligen att de jag ska träffa är pratsamma.
För jag klarar bara av att säga tre ord i taget.
Om inte...
Kan det bli en ganska jobbig stämning tror jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Klockhatt och solbrillor - sen är outfiten fixad a la Garbo!
Behövs inget mer för att verka beslöjad och intressant!
Tystnad är inne. Säger mina arbetskamrater till mig... Kan det vara så?
Varför inte lassa över lite sysslor på dem istället?
Det gäller att ta sig b o r t från arbete inte t i l l.
Bara för att förtydliga, bort inte till!
Mångmamma - En klockhatt döljer stora delar av ansiktet eller hur? Och så solglasögon på det... Hm det låter riktigt lovande.
Singelmamman - säger de det så är det säkert sant. Jag vill gärna tro det. Tystnad är det nya svarta. Jag vill gärna vara inne. Det händer bara slumpmässigt var tionde år eller så och brukar sällan vara mer än en vecka. Men ändå... Inne, I like.
Ulrika - Att ta sig bort från jobb har tyvärr visat sig att även innebära en frånvaro av pengar. Så enormt trist! Någon borde fixa det tycker jag. Gärna snart.
Skicka en kommentar