tisdag 8 mars 2011

Nytt träningskort

Så där ja!
Ett nytt träningskort är införskaffat.
Nu kan jag gå och träna varje dag i ett helt år, om jag skulle vilja.
Jodå!

I väntan på att någon sådan vilja ska infinna sig tar jag väl och vilar lite.
Laddar liksom.
Om man går ut för hårt kan man ju tröttna lika fort igen.
Det har man ju hört.

Man har också hört fler mystiska ljud från bilens mörka innandöme.
Men så länge man kan dränka det mystiska ljudet med hjälp av radion så är det väl egentligen ingen överhängande fara, va?
Det är i alla fall min teori.
En bra teori, so far.

Många problem försvinner av sig själva om man ignorerar dem har jag märkt.
Eller så ersätts de av nya mer intressanta.
Tiddelipom.

4 kommentarer:

Mångmamma sa...

Det där med bilen känns igen.
Så gör jag med och håller hårt i volymknappen för att slippa störande missljud!
Gymkort vet jag inte vad man använder till?
Går de att äta?

Anglinder, förstås! sa...

Vad vore livet utan bilradio. Ibland måste jag dock stänga den, för att försäkra mig om att det där konstiga ljudet är på radion och inte kommer ifrån bilen....

Förstår att du laddar, men det handlar också om att göra en ny vana till en ny regelbunden vana. Att det du skaffat faktiskt kan vara och skulle vara (skall vara!) till någon nytta. För i längden måste det vara mycket roligare, även om man är tjej, att kunna köpa andra och "smalare" kläder, än man kunnat tidigare, så att det s.a.s var värt besväret och pengarna.

Och, glöm inte bort, ju mer du tänker på din kropp, ju mindre kommer den att ställa till det för dig, ju äldre du blir. Det tror i alla fall jag!

Lyckatillkram från en i nästan samma situation!

Agneta sa...

Träna.... vad är det? jag kom igång en gång med att träna och kände mig stark och hejåhå. Sen slant jag och slog min svanskota och nu är jag bitter. Och otränad.

DDT sa...

mångmamma - nej, kortet är av plast (hårdsmält) och smakar faktiskt inget vidare.

anglinder - tackar! Jag är helt övertygad om att jag kommer att sätta igång vilken dag som helst nu.

stort och smått - men se, så har vi ju ungefär samma utgångsposition. Bitter och otränad, det skulle kunna vara mina personliga kärnvärden.