Last chance work out

I övermorgon är det invägning.
Jag ser ut som om jag har svalt en basketboll.
Förhoppningsvis är det gaser.
Sådana kan väl inte väga så himla mycket?

Med lite otur kan jag ha ätit en medicinboll.
Jag minns att jag åt "något" på lördagens fest.
Tyvärr började de servera sprit många timmar innan det serverades någon mat.
Så detta något kan ha varit ungefär vad som helst från helstekt gnu till sushi.
Jag har dock svaga minnen av att det smakade gammalt bildäck.
Men jag kan också ha fått för mig att slicka på inredningen.
Dålig idé.

I Biggest loser tränar de som galningar innan invägningen.
Så jag får väl testa det i morgon.
Eller inte.
Det är ju faktiskt bara första månaden.
Jag har ju elva till på mig.
Det kan nog vara bra att vara utvilad till spurten.
Eller hur?
Vi säger det! Ok?

Ska vi ta det här med vikten, kanske?

Började året med en ny toppnotering.
75,2 på nyårsdagen.
Jag har alltså lyckats gå upp 5,3 kilo sedan jag startade bloggen.
Bloggbantning verkar ju fungera så där.

Men nu tävlar jag med någon.
Invägning sker den första i varje månad.
Resultatet redovisas i procentuell viktnedgång.
På det proffsigaste av vis.
Typ med silverpenna på ett vitt papper så att man bara kan läsa siffrorna ur vissa vinklar.
På nyårsafton utses vinnaren.

Vinsten är en trerätters lyxmiddag.
Jag lovar - det kändes fullständigt logiskt då.
Vin gör konstiga saker med min hjärna.

Jävla statistik

Jag har läst att 46 är vuxenlivets värsta ålder.
Just då är människor som mest missnöjda med livet.
Sedan vänder det uppåt igen.

Förra året trodde jag på det.
Nu börjar jag tro att jag går ett år försent.

Med tanke på att jag försover mig varje morgon så undrar jag varför jag är förvånad.
Det här är ungefär lika kul som att vara fjorton.
Fast med mindre finnar.
Alltid något.

Halleluja

Jag kan röra armarna igen.
Kombinationen: arbeta med text + närapå förlamade armar, var inte alls bra för mitt arbetstempo.
Eller min stavning.
Jobbigt.

Fan.
Jag som hade tänkt att det här året skulle bli rasande effektivt.
Jomentjena.

Några ögonblick från en lördag

10.29 Klev in i Friskis skivstångssal med ett, måste jag väl medge, självbelåtet leende på läpparna.

10.42 Ville börja gråta och funderade på att fejka en hjärtinfarkt.

10.48 Trodde att jag skulle få en hjärinfarkt.

10.49 Låtsades att mitt hårband trillade ur så att jag var tvungen att sätta upp håret igen.

10.53 Drack vatten.

10.59 Fejkade tekniska problem med skivstången.

11.03 Funderade på att få en muskelbristning.

11.04 Låtsades inte om att damen i 70-åldersåldern som stod strax intill lyfte mer än dubbelt så många kilo som jag.

11.06 Insåg att ALLA i lokalen lyfte mer än dubbelt så många kilo som jag.

11.07 Fast jag svettades mest. Win some, lose some.

11.12 Sista åtta. TA I NU skriker den seniga lilla ledarmänniskan.

11.13 Funderar på att lobotomera henne med skivstången.

11.14 Inser att jag inte orkar lyfta den tillräckligt högt.

Och sedan var det avslappningsövningar. Lätt. Jag är kung på avslappning.
Det här ska jag göra om.
Vilket år som helst.

Hej bloggen!

Jag är så jääävla bra.
Det fick jag höra av någon som var tokpackad och då måste det ju vara sant.
Av barn och fyllerister får man höra sanningen. Det tror jag till och med att det finns något ordspråk om.
Eller så är det gud som skyddar dem...
Något är det med barn och fyllon i alla fall.
För övrigt en dålig kombo.

Nåja, jääävligt bra är jag i vilket fall som helst.
Oklart på vad.
Det lär ju inte handla om mitt bloggande i alla fall.
Det kan vi väl nästan vara säkra på?

Det är inte så att jag har varit sjukt upptagen.
Eller sjuk.
Eller ens upptagen.
Jag har mest tittat på tv.