Fyra fulla skräppåsar senare

Min mormor lärde mig att ta vara på trasiga lakan. De skulle man tvätta och sedan använda som trasor när man putsar silver eller tvättar fönstren.

En titt i mitt städskåp avslöjar att jag uppenbarligen sliter ut lakan betydligt oftare än vad jag tvättar fönster eller putsar silver.

Jag gissar att kvaliteten på lakan har blivit sämre.
Det är ju den enda rimliga förklaringen.
Visst?

Men nu har jag i alla fall reducerat samlingen av trasiga lakan till en liten prydlig hög med trasor. Som troligtvis kommer att räcka resten av livet om jag inte plötsligt blir väldigt intresserad av silverputsning.
Hittills känner jag inga sådana tendenser.
Alls.