Jag har betalat räkningarna!
Med tanke på den lättnad och det lyckorus jag känner varje månad när denna uppgift är färdig, är det lite konstigt att jag alltid väntar till absolut sista minuten med att göra det.
Borde inte min hjärna lära sig?
Dopaminkickar ska hjälpa oss att fatta rätt beslut, tydligen.
Det logiska vore ju om jag började längta efter att få sätta mig ned och betala räkningar redan runt den 10:e. Och sedan räknade dagarna tills jag äntligen fick lov att göra det.
Så funkar det tyvärr inte.
Än.
Och med tanke på hur många år jag har betalat räkningar, så lär det väl aldrig bli så heller.
Synd.
Men just nu är jag väldigt nöjd med mig själv och känner att jag är värd en belöning. Min egen vikt i ost kanske?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Låter helt klart som en värdig belöning.
Där skiljer vi oss åt. Inte känner jag något glädjerus när jag betalt räkningarna, snarare en saknad, en tomhet.....Jag är nog en gnetröv....
singelmamman - visst gör det?
renee - jag gillar att betala skatt också. Nej, det var lögn. Men jag älskar att ha det gjort och kunna förtränga det i flera veckor.
Skicka en kommentar