Det här är egentligen de enda riktigt sköna skor jag har just nu.
Men det finns gränser, till och med för mig.
Bara mina allra närmaste vänner får se mig i dessa fulingar.
Och även då rodnar jag lite inombords.
onsdag 22 maj 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag förstår varför.
Fan. Nu var jag otydlig. Jag förstår varför bara dina närmaste, stackars dem, får se dig i såna där.
Våga vägra! ;)
De ser väldigt oanvända ut så dina vänner kanske inte har sett dem så ofta. Vi har ett par gula som hela familjen använder hemma i trädgården.
Jag rodnar å dina vägnar, utvärtes...
;-)
Låååångt över gränsen!
Vanliga träskor, ja!
Rosa foppatofflor, aldrig i levandes livet!
Använd dem bara i högt gräs!
singelmamman - det där behövde faktiskt inte alls förtydligas.
chrissan - vad, vad VAD? Mina fötter förlåter mig aldrig om jag dumpar de där skorna där de rättligen hör hemma - i soporna.
knasterfaster - eller så har jag inte så många vänner... så kan det också vara.
helena - tack, det känns... tja, bra?
renee - det vet jag väl! Och de är inte ens rosa. De är ljuslila. Färgspektrats vidrigaste nyans. Men så fort jag går mer än 110 meter i mina träskor så får jag blödande skavsår. Jag pallar inte längre.
Anonym - Herregud ja! De har aldrig varit utanför tomten. Och jag har inga grannar. Det är ju självklara förutsättningar för foppatofflor.
Skicka en kommentar