Nu har jag semester på riktigt.
Så pass mycket på riktigt att jag ska bryta den för att göra ett litet jobb.
När det är gjort ska jag återgå till att sitta och titta på när gräset växer.
Och kanske blogga lite...
För övrigt plågas jag av den vanliga semesterpaniken.
För det är ju så många saker man vill hinna med. Man vill hinna skriva, läsa, slappna av, träna, sätta upp mål, testa nya recept, hitta en egen stil, renovera, njuta av sommaren, utvecklas som människa, hitta det där lugnet, fynda charmiga saker på loppisar och auktioner, bli brun, tjäna lite extra, plocka bär, sylta och safta, se älgar i gryningen, umgås med vänner, dricka drinkar, måla tavlor och helst också komma på vilken frisyr som skulle passa en bäst.
Det är mycket nu... alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Man måste skaffa sig en massa ursäkter!
Det är för varmt och svettigt.
Det är för kallt och blåsigt.
Det regnar.
Vill inte ha en massa fästingar.
Blåbären kan ha dvärgbandmask.
Rabarberna har oxalsyra.
Har ingen jäst hemma.
Det är för långt till systemet, osv osv
Så kan man luta sig tillbaka och vara totalt inaktiv och bara njuta av ledigheten.
För långt till systemet kan det aldrig bli. Jobba på semestern är himla käckt. Fler semesterdagar att ta ut senare, vilket man inte hinner i alla fall.
Det där med att hitta sin egen stil hade jag glömt att skriva upp på min lista. Tack.
renee - du är så klok! I dag är det till exempel alldeles för kallt och blåsigt för... tja, det mesta.
Singelmamman - Extra festligt att jobba på semestern blir det när den man ska intervjua skjuter upp samtalet och sedan gör sig oanträffbar och sedan inte hör av sig så att jobbet aldrig blir klart. Då kan man gå och tänka på det varje dag. Känns som ett bra sätt att spendera semestern.
nilla - känns viktigt! Och lätt! Jag menar, det borde man väl fixa på några veckor? Visst?
Skicka en kommentar