Guldstjärna till mig

Jag har precis lyckats installera företagsmejlen i min nya mobil.
Utan att fråga någon om hjälp!

Alltså, jag fattar ju att normala människor gör sådant på två minuter utan att ens fundera på saken. Men jag har under en massa år varit bortskämd med att sitta omgiven av geeks. De gillade på allvar att fixa allt sådant åt en. Man behövde inte ens vara snygg för att de skulle rycka in. Uppenbarligen.

Jag gissar att de hellre gjorde det direkt, än att behöva gå in efteråt och rätta till allt jag lyckas ställa till med under mina försök.
IT är helt enkelt inte min grej.

Men nu sitter jag inte där längre. Istället delar jag lokal med människor som till och med lider av mer it-skräck än jag. Vilket borde innebära något slags rekord.  (OBS! Nu talar vi alltså om informationsteknologi. Den fullt berättigade rädslan för mordiska clowner kan vi ta en annan gång.) Och jag klarade det!

Nu funderar jag på om jag ska försöka skaffa mig en e-legitimation när jag ändå är igång. Eller om jag helt enkelt ska nöja mig och ägna resten av dagen åt att sola mig i denna framgång.

Det blir nog det senare.
Tillfällen att sola mig i teknisk framgång kommer inte varje dag, precis.
Jag hör snarare till den sortens människor som i hemlighet är lite stolta över att de klarar av att betala räkningar på internet och hantera bibliotekets utlåningsautomater.