Tänka sig.
Eoner av tid är alltså inte längre än så.
Vem hade kunnat tro det?
Men jag känner mig ganska utvilad.
Närapå lite uppåt.
Jag jobbar väl i en ostaffär?
Eller något sådant.
Det gör jag väl?
Jag hoppas det i alla fall.
Det är vad jag ägnat hela helgen åt att föreställa mig.
Hur skönt livet skulle vara om jag jobbade i en liten exklusiv ostbutik.
Det luktar förstås lite funky.
Men det kan jag ta.
Det får bli förkläde och en piffig liten vit mössa, imorgon.
Det blir nog klädsamt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det blir käckt och bra. Att gå omkring i förkläde har du ju tränat på tidigare så det går säkert bra i morgon också. Men vi vill ju ha en rapport i bloggen naturligtvis :-D
Halucinationer?
Är det i den där affären som ligger precis bredvid baconspecialisten?
Gud vad du måtte vara lycklig.
Jag hoppas, hoppas att du vaknar upp till en värld där du verkligen jobbar i en ostaffär....
Annars kan uppvaknandet bli lite jobbigt...
Det räcker ju att det är måndag. Om man säger så...
Byt till ditt drömjobb (ostdelikastessbutik) om det visar sig att du nu inte jobbar där redan *tipsar glatt*
Tanken på den piffiga mössan gör min dag, skulle vara otroligt klädsamt!
Ja jösses! En piffig liten ostmössa, säger som Ulrika; du gör min dag!
Vildhunden - nej, det blev ju inte så käckt som jag hade tänkt mig
renee - ett väl utvecklat fantasiliv! (låter mindre patologiskt än hallucinationer)
hemska tvillingen - det var jag. Meeen, vilken baksmälla det blev.
stort och smått - du vet inte hur rätt du hade. Jag skulle läst din kommentar innan jag satte igång ostbutiksfantasin
ulrika - det var ju precis så det visade sig vara. Men jag är lite för feg för att sätta igång och söka ostjobb. Trots drömmen om piffig mössa.
singelmamman - verkligheten sabbar mitt liv. Gång på gång på gång...
Skicka en kommentar