Jag är en liten aning berusad.
Tipsy, typ.
Efter en jobbgrej.
Med middag.
Jobbgrejer med middag är bra jobbgrejer!
Bästa sorten, faktiskt.
Nu dansar jag omkring hemma.
Till lätt pinsam 80-talsmusik.
Samtidigt som jag fyller diskmaskinen.
Min röst blandar sig med Annie Lennox på ett fantastiskt oharmoniskt vis.
Jag kan verkligen inte sjunga.
Men just nu struntar jag i det.
Det är fredagkväll.
Just precis nu tänker jag inte på att jag borde jobba imorgon.
Och på söndag.
För att ha en rimlig chans att klara måndagen.
För just nu finns ingen måndag.
Just nu finns bara jag och Annie.
Och minnet av en roadtrip för länge sedan.
Med stekande sol och armbågarna stadigt placerade ut genom de nedvevade fönstren.
Bastoner som kändes i hela kroppen.
Och svindyra Marlborou för 14 kronor paketet.
Om de gick upp till femton kronor skulle vi fan sluta röka.
Det lovade vi varandra.
Och vi skulle aldrig bli som våra mammor.
Eller som alla andra trista medelmåttiga människor.
Det lovade vi också.
Till tonerna av Would I lie to you.
Joråsåatt...
Det gick ju bra.
Minsann.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
När jag hör Would I lie to you sprids en oidentifierbar känsla i kroppen... Från en svunnen tid... Då man var fylld av drömmar, tankar och föreställningar...
*skakar av mig*
Jag älskar dina inlägg.
Men det är ingen nyhet.
Ha en bra helg.
Att vara ett helt litet nöjesfält kan inte klassas som medelmåttigt hur man än vänder och vrider på det.
Tål att upprepas!
stort och smått - låt oss genast tänka på något annat.
engel - du är ett hjärta!
tvillingen - det fanns aldrig med i mina framtidsplaner, men det är faktiskt inte så illa.
Skicka en kommentar