Tjockisen läser

måndag 8 mars 2010

Från 100 till 0 på två veckor

Nu har jag nästan inget alls att göra.
Det är närapå lika utmattande som att jobba 12 timmar om dagen.
Mysko.

Tänk om man skulle ta och snöra på sig träningsskorna och ge sig ut och jogga lite, kanske?
Åh, herregud.
För ett kort ögonblick trodde jag nästan själv på det där.
Hjärtklappningen kom direkt.
Det kan inte vara nyttigt att chockera sig själv på det där viset.
Det ska jag inte göra om.
Vila sig lite nu, kanske?
Ah, det lät bättre.

12 kommentarer:

Ulrika sa...

Träningskortet då?
Årkortet du talade om, är du less på den sortens träning nu?

;)
Själv är jag i så god form att jag inte behöver träning. Så bra är jag!

reneesfotoblogg sa...

Det finns faktiskt gränser för hur mycket en kropp tål.
Får inte utsättas för sådana skriverier, får andnöd av ord såsom träningsskor, för att inte tala om jogga... herrregud var e mina kärlvidgande tabletter....Läkerol heter dom.

mvh R

Madlar sa...

Ajaj, skynda dig o flyt ner i fåtöljen, lägg upp fötterna o andas lugnt....så ja, nu känns det bättre va?

Fru Venus sa...

Jösses kvinna! Skräm inte skiten ur kroppen! Du måste tänka viskande när det gäller sånt där...;-)

Mångmamma sa...

Nja, jag ska nog upprepa gårdagens bravad!
Krypa ner i sängen med David!
Lagerkrans alltså!
(Författeren, om någon nu fick för sig att far-är-rar heter så...)

Märta sa...

Åh, fick kramp i vaderna bara jag tänkte på att jogga i snö! Tur att du sansade dig! :)

Catten sa...

Det finns ett sååå bra ordspråk eller vad man ska kalla det: "Visa mig en leende joggare - så ska jag överväga saken". Enough said liksom...

Singelmamman sa...

Jag tänkte skriva något här, men jag glömde bort vad. Men eftersom det ändå var tomt så tänkte jag igen, äh va fan, klart jag skriver ngt. Och det har jag nu gjort. Men jogga har jag inte gjort, på ett år.

Camilla sa...

Det är skönt att läsa din blogg och förstå att uti detta avlånga land finns fler som känner och tänker som jag. :)
Att vila sig är helt enkelt underskattat! Visst är promenad eller joggingtur också bra, men innan det har blivit en vana/gift så är det bara av ondo!
Simma lungt.

Krakelsprakel sa...

Glöm inte att stretcha bara;-). Nu när din kropp fick sig en sån chockomgång!

Vita sa...

Jag vet precis hur det känns men för mig går det från 180-190 i ungefär två veckor till och sedan blir det tvärstopp...förhoppningsvis

Den där tjockisen sa...

Ulrika - texten är vääääldigt suddig just där du har skrivit. Ledsen, men jag ser inte riktigt vad du skriver om. Bränningsfort? Nej, jag vet inte vad du menar.

renee - f'låt, det ska inte hända igen.

madlar - tack, det känns redan mycket bättre

fru venus - nästa gång ska jag viska det i en dunsovsäck.

mångmamma - mmmm krypa till sängs...my faourite

märta - här har vi bara isgator kvar. Jag hade garanterat halkat innan jag hunnit 5 meter.

catten - enough said, absolut!

singelmamman - det där lät ungefär som mina tankegångar när jag skriver bloggar.

camilla - träningsfobiker förenen eder! Jag är med. Ska vi bilda klubb?

krakelspektakel - det är jobbigt att stretcha när man är vig som en villatomt. Det är ett träningspass bara det.

vita - kan du njuta lite av det? Hoppas det. Sälv börjar jag nästan omedelbart att oroa mig. Tänk om jobben tar slut nu?