Tjockisen läser

söndag 28 februari 2010

Måste fråga

Går ni ibland tillbaka något år och läser era gamla blogginlägg?
Och i så fall...
Var ni också roligare förr?

Total tristess

Maximalt med arbete har hindrat mig från att fördjupa mig i min allra vanligaste februarisyssla.
Depression.
Jag har helt enkelt inte haft tid att känna efter.
Det har jag nu.
Dålig idé.

Jag trodde verkligen att jag ville ha en helt lugn helg med vila, böcker, tv och bacon.
Tji fick jag.
Jag är uttråkad!
Jag har redan läst tre böcker.
Hatat allt jag sett på tv.
Ätit bacon.
Stirrat rätt ut i luften.
Enough!

Normalt brukar jag baka när jag är nere.
Kanelbullar kan bota det mesta.
Men det finns tydligen kolhydrater i kanelbullar...
Så det alternativet är borta.

Och nu väntar mars.
Årets näst värsta månad.
Tjohoo!

lördag 27 februari 2010

Det borde man ju kanske förstått

Det är tydligen ingen bra idé att köpa sina tulpaner på Ica.
Då vet vi det, då.


fredag 26 februari 2010

Sjukt jobbig dag

För någon vecka sedan köpte jag en ny t-shirt.
En lite finare sådan.
Ljuvligt tunn.
Underbart mjuk.

Idag bestämde jag mig för att använda den.
Men tjena!
Det visade sig finnas en nackdel med ljuvligt tunna, mjuka tröjor.
De glider in i varje liten tillstymmelse till valk.
Jag har fått hålla in magen hela dagen.
Nu är jag utmattad.

Det här blir den dyraste sovtröjan någonsin.
Lyx, minsann.
Whopee!

torsdag 25 februari 2010

Here we go again

Inte ett jävla gram!
Men va fan?
Hur är det möjligt?
Alla andra går ju ner av den här dieten.
Men inte jag.

Fast jag kan leva med baconfrukostar.
Det kan jag.
Så vi kör väl en vecka till, då.
Det kanske finns något slags fördröjd effekt som dyker upp när som helst.
Det låter väl troligt?
Nästan helt logiskt, eller hur?
Vi säger det!

tisdag 23 februari 2010

Begåvat...

Kunden var positiv.
Whopee!
Det firade jag genom att gå ut och köpa mig ett träningskort.
Jo, på allvar.
Ett årskort till och med.

Men är jag helt jävla dum i huvudet?

Om någon vilja påminna världen om mitt sorgliga misslyckande med sommarens 10-gångskort går det bra att göra det i sin egen blogg.
Tack

måndag 22 februari 2010

jobba-äta-sova

Det är mitt liv just nu.
Men eftersom själva ätandet innehåller orimliga mängder bacon så får livet väl ändå anses uthärdligt.
Några dagar till i alla fall.
Imorgon är det deadline.
Om kunden inte hatar allt vill säga.
För då får jag göra om det.
Men jag är inte nervös.
Nejdå...
Jag har alltid haft tics.
Och hyperventilerat.
Jorå minsann.
Allt är under kontroll.

söndag 21 februari 2010

Insnöad

I wish...
Trots enorma mängder snö har kollektivtrafiken troget tagit mig till jobbet varje dag.
Bastards!
Jag hade så gärna stannat hemma.

Och fetditeten går sådär.
200 ynkliga gram var allt jag hade gått ned.
Jag har fan ätit chokladkakor som väger mer.
Inte nu alltså, men förr.
200 gram är ju ingenting.
Blä!

tisdag 16 februari 2010

Roligt nästan jämt

Semlor som jag inte fick äta.
Ännu en 12-timmars arbetsdag.
Snö...

Men bilen går bra...

måndag 15 februari 2010

Ett språkgeni

Lite lätt inspirerad av Fru Venus tänkte jag bjuda på ett reseminne.

Jag har en gång blivit så berusad att jag började tala flytande portugisiska.
Från att ha haltat mig fram på ytterst knackig spanska i två veckor föll allt plötsligt på plats. Klockan halv åtta på morgonen (efter så där 10 timmars seriöst drickande) förstod jag som av ett trollslag precis varje ord.
Och jag kunde tala också.
Jomen.
Jävlar vad jag konverserade.
Jag utbytte vänliga artigheter med butiksföreståndarna.
Skojade med trädgårdsmästaren.
Förklarade meningen med livet för en liten hund.
Och hjälpte till att tolka i ett gräl mellan en portugis och hans engelska ragg för kvällen.
Sedan gick jag hem och sov.
När jag vaknade mådde jag inte så bra.
Och jag hade glömt all portugisiska.
Bara så där!

Dessutom hävdade min kompis att jag hade pratat danska.
Men hon var säkert bara avundsjuk.
Folk blir gärna det på oss språkgenier har jag märkt.
Jorå.
Obrigado på det.

söndag 14 februari 2010

Tulpaner in da house

Någon gillar mig så här på alla hjärtans dag.
Okejrå, det är jag.
Men det är inte det sämsta.

Personlighetsförändrande droger


Så här desperat är jag alltså...
Enligt reklamen ska dessa brustabletter hjälpa mig att:
- vara på topp på jobbet
- prestera på gymmet
- vara festens medelpunkt

Det vore imponerande.
Och nytt.
Inget av ovanstående har någonsin hänt tidigare.
Innan brustabletterns alltså.
Bättre än kokain, ju.
Nu hoppas jag bara att de inte ljuger i reklamen.
Men något sådant skulle de väl aldrig göra?
Väl?

Amen!

Idag planerar jag att helga vilodagen.
Det hoppas jag att gud uppskattar.
Mina arbetsgivare kommer troligtvis inte att göra det.

Så kanske slänger jag in några 10-minuterspass med arbete när gud tittar åt annat håll.
I smyg.

Och i stilla förhoppning om att något jag inte får lov att göra ska kännas roligare än något jag måste.
Jag är motvalls, men jag undrar om jag verkligen går på så lätta saker?
I så fall är jag grymt lättlurad.

Men det här är mellan er och mig.
Så avslöja inget för mig är ni snälla...

Jag hoppas att det är ok att byta hårfärg under vilodagen?
För det tänker jag göra.
Min nya hårfärg heter Hot Chokolate.
Låter ju mycket bättre än varm choklad.
Bara tanken på att få oboy-färgat hår är ju skrämmande.

lördag 13 februari 2010

För övrigt

...så jobbar jag idag.
Också.
Vad annars?

Nåja, om man ser det från den ljusa sidan så...
...
...
Nej, jag kommer inte på något.

Och så ska det förbli...

Misstänkt många människor uppfattar mig som positiv.
De läser inte den här bloggen.

fredag 12 februari 2010

Ibland vill man bara gråta

Som när det finns chokladcroissanter på jobbet.
Och man går på LCHF-jävla-diet.
Då är det inte så kul, minsann.

Att ha karaktär är ju sjukt tråkigt.
Vem hade kunnat tro det?

torsdag 11 februari 2010

Se på fan!

Något fungerar.
71,6 kg

Frågan är bara om det är  LCHF-dieten eller mina arbetspass på 12 timmar om dagen?
Hoppas det första.
För nu är jag tlött!

onsdag 10 februari 2010

Fyra nyanser av brunt

Jag har precis insett något.
Killinggänget har gjort en film om min garderob.

Jag vill stämma någon!
Vem är rikast?
Schyffert?

tisdag 9 februari 2010

Jag är inte bara bäst jag är snygg också


Nobelpriset har jag ju redan fått några gånger.
Men det här är första gången jag får pris för att jag är snygg.
Det var på tiden!
Tack till Hedvig som uppmärksammade detta.
Trots att jag inte ens lagt ut någon bild.
Jag antar att skönheten liksom lyser igenom mellan raderna?

Tyvärr ska jag skriva 7 saker om mig själv igen.
Intressanta saker.
Sorry, det kommer inte att hända.
Jag är trött, hungrig och har jobbat 12 timmar.

Det blir de 7 första tankarna som dyker upp i hjärnan bara.
1. Min revisor är tjockare än jag. Det gillar jag. Ännu mer gillar jag att hon precis har meddelat att jag kommer att få 15.000 tillbaka på skatten.
2. I morgon ska jag ringa till Singapore.
3. Jag avskyr när människor smaskar och sörplar.
4. Och när de talar med mat i munnen.
5. Mina fötter kan kallsvettas även när de är genomfrusna.
6. Jag tror att jag har nagelsvamp på lilltån.
7. Jag börjar få misstänkt svårt att ta på mig strumpbyxor utan att sitta ned. Går jag upp ett par kilo till kommer det att bli omöjligt.

Men oj, vilka ohyggligt intressanta saker som rör sig i huvudet så här en tisdagskväll.
Jag hoppas verkligen att ni har antecknat, allihop.
Det har ni väl?


måndag 8 februari 2010

Måndagsstory

Eftersom fru Venus håller sig i sjukhusmiljö idag gör jag detsamma.
En kort den här gången.

Visste ni att man kan få något som kallas mjällvårtor?
Det kan man.
De är väldigt lätta att förväxla med den typen av leverfläckar som plötsligt börjar växa och indikera att den där grymma solbrännan man alltid hade mellan 20 och 25 nu har kommit tillbaka för att utdela en rejäl straffspark.
Åtminstone om man är på patientsidan av doktor/patient-förhållandet.
Om man är läkare är det tydligen väldigt lätt att se skillnad.
Så lätt att man nästan måste skrika "Äsch, det här behöver vi inte skicka på analys. Det är bara MJÄLLVÅRTOR! Men jag kan skära bort dem åt dig. För de är ju inte så snygga." så högt att alla i väntrummet hör varje ord.
Väntrummet som naturligtvis är fullt av folk.
Som den stackars mjällvårtepatienten måste passera.
Om man vill att folk ska skingra sig som rön för vinden så fungerar ordet mjällvårta faktiskt lika bra som lepra.

Har jag hört alltså.
För som vanligt är det inte tjockisen i bloggen som har skrivit brevet.
Hrmm... så klart.
Närå.

söndag 7 februari 2010

Meh, vilken idioti

Boken fanns inte inne.
Visst, det verkade ju logiskt.
Alla vill väl läsa den.
Men när jag tänkte sätta upp mig på kö för att få låna den hävdade bibliotekarierna att den inte fanns!
Ingen har skrivit den!

Sure...
Det där kan de ju försöka lura i någon annan.
Leendena i informationsdisken avslöjade dem.
Och att alla som jobbar på mitt bibliotek är misstänkt smala, snygga och vältränade.
De går dessutom omkring och ser helt ostressade ut.
Så nog att ingen har skrivit den boken...
Säkert.
De vill bara inte låna ut den!
De tänker behålla hemligheten för sig själva.
Lömska trattskallar!

Jag ser bara en lösning.
Jag måste omskola mig till bibliotekarie.
Eller åter dra på mig min dödsmördarninjadräkt och ge mig ut på nattligt inbrott/spioneri.

Som avledande manöver lånade jag en bok om att Rensa i röran och en bok med LCHF-recept.
Låt dem tro att de lurade mig...

Snart

Snart är det måndag.
Hjälp!

Jag behöver något annat att tänka på.
Det får bli ett nytt kapitel i serien:
Den vilda jakten på boken.
Alltså den där som en gång för alla avslöjar hur man blir smal, snygg, effektiv, vältränad och fokuserad på nästan ingen tid alls.

Mot biblioteket alltså.
Med språng.
Det vore ju snullet om den var utlånad

lördag 6 februari 2010

Ett karriäralternativ mindre


Ok, vi stryker naturfotograf.
För övrigt var biblioteket stängt.
Jag har alltså fortfarande hopp om att Boken finns.
Får göra ett nytt försök i morgon.

En väldigt nyttig promenad blev det i alla fall.
Säkert nästan en mil.
Konstigt nog visade stegräknaren bara 4850 steg.
Jag misstänker att den kanske frös fast.
Visst gör stegräknare sådant?
Det gör de väl?

Mot biblioteket

En skön promenad blir säkert perfekt så här mitt på lördagen. Stärkande och friskt. Kanske ska jag passa på att ta lite snygga bilder på snötäckta träd också?
Andra lyckas ju med sådant.
På biblioteket ska jag låna lite vanlig skön nöjesläsning och några böcker jag behöver för ett jobb jag ska göra under veckan. Kanske slår jag mig ned i någon av de bekväma fåtöljerna och läser några trevliga magasin också. Njuter av ledigheten...

Ja ja... jag ska desperat söka igenom hyllorna efter en bok med titeln Från dallrigt fetto till supersnygg på 3 månader - den osvikliga metoden!

Jag hoppas verkligen att den finns.

Mer plus och minus

Bra grej
I juni ska jag på bjudresa till Medelhavet.
Jobba lite, sola mycket.
Sippa drinkar.

Den dåliga grejen
Men hallåååå!
Storlek LARGE.

Plus och minus

The bright side:
Jag köpte en kjol i går.
Rea.
Kostade jordnötter.
Sitter som en smäck.

The dark side:
Det står L i den.

torsdag 4 februari 2010

Och sedan blev det värre...

Jag fullständigt krossade mitt personsämsta!
73,1 visade vågen i morse.
What the f...?!

Och därifrån gick det liksom bara utför.

20.10
Nu återstår städning och matlagning inför morgondagens besök av folk som bjudit in sig själva.
Snart lägger jag ut mitt liv på Blocket.
Vrakpris.

onsdag 3 februari 2010

Försök inte ens

Är det någon som vill påminna mig om hur mycket ljusare det blir när det ligger snö på marken?

Så där långt kom jag igår.
Sedan hängde sig datorn.
Då stängde jag av den och gick och lade mig.
Det tycker jag att jag gjorde rätt i.

Jag funderar på att göra samma sak nu.

måndag 1 februari 2010

Mindre lyckade ögonblick

Okejrå, Fru Venus.
Nu kom jag på något.

En gång i forntiden jobbade jag i ett industriområde.
Då precis som nu, jobbade jag ofta över.
I bland var jag tvungen att åka dit på helgerna för att hinna med.
Så var det denna sommarlördag.
Eftersom det var fint väder lät jag ytterdörren stå vidöppen så att det skulle komma in lite luft i den varma lokalen. Jag satt ändå alldeles direkt vid dörren så chansen att någon skulle kunna smita in fanns ju inte.
Men så hände det där som händer när man envisas med att dricka 3 koppar kaffe i timmen.
Jag behövde gå på toaletten.
Som låg i källaren.
ORKA låsa dörren, tänkte jag.
Det skulle ju bara ta någon minut.
Ner i källaren, in på toaletten,  kissa, ut från toaletten och... sedan kom jag inte längre.
Källardörren hade gått i lås av korsdraget.
Det är lördag. Jag är instängd i en källare. I ett öde industriområde. Och ovanför mig stod företaget avlarmat och med dörren på vid gavel.
Det här blir kanske extra festligt om jag förklarar att det här var före mobiltelefonernas tid.
Och att det naturligtvis inte fanns någon telefon i källaren.
Efter att ha hyperventilerat i några minuter inser jag att något måste göras.
Men alternativen är inte så många. Jg kan se ETT. Jag kan försöka klättra ut genom det lilla fönstret ovanför frysboxen. Det mycket lilla fönstret.
Sagt och gjort.
Fönstret sitter väldigt högt så jag är tvungen att ställa kartonger på frysboxen för att nå upp. Dessa lyckas jag förstås sparka omkull när jag har kommit en bit genom fönstret och sedan hänger jag där med halva kroppen ute och den andra (bredare) halvan inne.
Ruskigt obekvämt!
Problemet är att höfterna inte riktigt vill ut genom fönstret.
De är liksom lite för breda.
Och nu börjar jag verkligen få panik.Med ett krafttag trycker jag allt vad jag kan med armarna samtidigt som jag försöker slingra mig ut. Man kan nästan höra "ploppet" när jag åker ut genom fönstret. Jag alltså - inte min kjol. Den stannar kvar på andra sidan.
Och då hör jag dagens enda bil närma sig.
Det finns inte en chans att jag ska hinna runt huset innan någon ser mig.
Som tur är finns det en rabatt med buskar mellan mig och gatan.
Mindre turligt är att buskarna är för låga för att dölja hela mig.
Alltså åker bilen långsamt förbi ett buskage ur vilket det sticker upp ett kvinnohuvud.
Jag försökte verkligen se oberörd ut när våra blickar möttes. Le och nicka var min plan. Det verkade fungera för bilföraren nickade tillbaka, även om han såg förvirrad ut.
Jag hörde att han bromsade så snart han hunnit runt hörnet - men då var jag redan på väg med språng mot kontoret.
Och där stannade jag sedan tills det blivit mörkt.

Dagens scoop

Fru Venus tycker att vi ska börja med måndagsavslöjanden.
Och varför inte?
Det finns ju massor av spännande hemligheter i mitt liv.
Jorå.
Jag vet knappt var jag ska börja.
...
...
...
Jag kommer säkert på något snart.
...
Lite kaffe till, kanske.