Jag har köpt en ny stegräknare.
Billig skit.
I dag provade jag den för första gången.
På min morgonpromenad strax efter klockan sju. (Tja, man kan ju inte ge upp bara för att det där med morgonpromenad inte funkade första gången. Men är jag ett ineffektivt kakätande monster även idag så tänker jag sätta stopp för de här dumheterna direkt. Okej?)
Man ska inte köpa billig skit.
Jag vet ju det.
Den fungerar visserligen. Det gör den.
Räknar steg och så.
Men den skramlar.
Högt!
Det låter som om jag är ute och går med en liten, fet ponny i släptåg.
Känns väl sådär bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Å andra sidan är det ju väl känt att en liten fet ponny skramlar.
Singelmamman - när jag var liten önskade jag mig en osynlig ponny. Det var inte alls så här jag hade tänkt mig saken.
Det är inget fel på små feta hästar vill jag påpeka.
Såklart inte. Flera av mina bästa vänner är just små feta hästar...
Åhh, en egen ponny. :)
Den lever inte alls upp till mina fantasier, faktiskt.
Skicka en kommentar