Jag vet inte riktigt var jag var när jag läste Amelia.
Det finns två alternativ: tandläkaren eller frisören, det är de enda platser där jag någonsin läser damtidningar eftersom jag på båda dessa två platser blir alldeles för nervös för att läsa något annat.
Jag gillar inte damtidningar.
Punkt.
Men i vilket fall som helst stod det om vad som hände i kroppen vid olika åldrar.
Vid 45 stod det: kroppen blir spolformad.
(Jag vet, jag har skrivit om detta förut)
Men allvarligt, så här spolformad har jag aldrig varit tidigare.
Jag ser ut som en vikval.
Helt anpassad till ett liv i vatten.
Allt som saknas är ett par gälar.
Fast valar andas kanske genom blåshålet?
Eller släpper de bara ut luft där?
Det kan jag klara...
Det känns som om jag har kommit till ett vägskäl i livet.
Antingen gälar, eller träning.
Något måste göras.
Gärna snart.
Alla mina kläder har krympt.
Igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Puh, blev lite nervös och kände mig tvungen att fråga maken om jag var spolformad!
Han förnekade det - kanske av välvilja, kanske av sanningsenlighet?
Annars verkar det praktiskt med gälar - i alla fall om man gillar att vistas mer under än över vatten...?
Byt jobb! Bli delfintränare, då är det en fördel att vara spolformad. Tänkte själv skicka in min ansökan imorgon. Dessutom är man ganska lättviktig i vatten. Mitt drömjobb!
Mångmamma - grattis till detta! För oss andra är det gälar som gäller. Eller kanske träning. Eller kanske dykarutrustning. Fast de där dykardräkterna är bra jävla tajta förstås. Dykarklocka! Där har videt. Jag skulle klä utmärkt i en dykarklocka.
renee - åååååh vad jag vill bli delfintränare. Eller mata sjölejon. Perfekt jobb ju. Djur tycker jag om. Så länge de har färre ben än fem alltså. Alla med fler ben undviker jag helst.
Skicka en kommentar