Om jag öppnar fönstret till mitt kontor så blir det kallt.
På allvar!
Kallt. Så där att man fryser och måste sätta på sig en tröja.
Ska det vara på det viset?
Jag har ju liksom nästan vant mig vid tropisk värme.
Betyder detta att det kommer att bli höst i år också?
Jag är skakad i mina grundvalar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag vet! Det är förskräckligt. Jag var tvungen att ta på mig en tröja igår kväll. Så ska det väl inte vara?
Precis! Vem har ansvaret? Borde inte information gått ut i media?
Kyligt både i går kväll och tidigt i morse, verkar hålla i sig.
Jag har satt på elementet under skrivbordet på jobbet. Iofs betyder det väl inget för det är på jämt.
mvh fryslorten
Men alltså!!!? Vad är ni för ena? Finns väl inget härligare, mera fantastiskt än att äntligen kunna andas något som liknar frisk luft? När tempen är nere på 14 grader om nätterna njuter jag verkligen i korsdraget. Tröja på? Herregud det dröjer nån månad innan den kommer på.
Jaja, visserligen har jag kanske en febertopp som varat i 4 veckor, men ändå. Bara känslan att det friskar lite kring näsan är väl helt underbart.
Kanske, men bara kanske, tar jag fram lakanet och lägger över mig nån kommande natt. Mest för att hålla de där jävla myggorna undan mina långa, slanka, otroligt sexiga ben...
Fast nu börjar ju jag jobba :-( så då kan det lika gärna regna och vara kallt för det matchar mitt humör så bra...
Markattan
singelmamman - Nej, jag kan inte tänka mig att det ska vara på det här viset. Något måste ha gått fel.
Anonym - precis! Var är de nationella krisstyrkorna när de verkligen behövs? Va? Jag kräver att någon tar ansvar.
i will - element? Ok... det var tidigt. Riktigt där är jag inte än. Men jag har faktiskt funderat på strumpor.
småländskan - egentligen håller jag ju med dig. Jag gillar ju hösten. Framför allt november. (Jo, på riktigt) Men jag handskas inte så värst bra med förändringar,
markattan - ja, det skulle vara för den sakens skull då. Behöver du vädermatchning av humöret så får väl vi andra stå ut. Så klart. Lite solidaritet är väl det minsta man kan begära så här bloggare emellan.
Skicka en kommentar