Tjockisen läser

fredag 7 juli 2017

Hittills odramatiskt

Första behandlingen avklarad. Bara elva kvar. 

Jag var lite orolig för illamående, men hittills verkar tabletterna ta bort allt. 
Direkt efteråt mådde jag så bra att jag passade på att gå en timme på stan och fixa lite praktiska ärenden. 

Festligt fakta: när man får en rejäl dos kortison kan somliga personer känna stickningar i underlivet. En uppenbart somlig person kan meddela att det kändes som att sätta sig på en vass hårborste utan att ha underbyxor på sig. (Detta är dock något av en gissning. Jag har nästan alltid trosor på mig och har mig veterligen aldrig lyckats sätta mig på en hårborste. Däremot på en varm locktång, men det är en helt annan historia.) Dock klingade känslan av efter tjugo sekunder eller så. 

I morgon ska jag ta en spruta i magen på mig själv. 
Nya upplevelser varje dag, visserligen. Men ändå inte riktigt någon drömsemester. 

8 kommentarer:

Småländskan sa...

Skrev nyss en lång kommentar, men den bara försvann...
I alla fall märkte du nog att jag höll stenhårt om både tummar och tår.
Min väninna, som jag berättat om, gick också igenom flera behandlingar och fick lära sig ta spruta i magen. En enda gång under hela behandlingstiden kände hon sig lite illamående och trött. Annars var hon som vanligt, var med oss i skogen och letade, plockade på, precis som alltid! Hon gick igenom lite (eller kanske ganska mycket) mer än du, vad jag förstått av dig här. Trots det var det exakt som jag beskriver.
Att hon sen var skitsnygg i sin peruk gjorde ju inte saken sämre.
Så jag tror och hoppas att du kan njuta av din semester, se på när potatisen växer, plocka dina snygga gurkor och koppla av med några bra böcker.

Christine sa...

Stor lycka till! ❤

September sa...

Skrev nyss i förra inlägget att jag höll tummarna, nu ser jag ju att det var överstökat och gått bra denna första gång. Gött!
Sprutan fixar du, det gjorde gubben min galant.

Smultronblomman sa...

Du är så otrolig! Jag sitter med tårarna rinnande när jag läser att du påbörjat behandlingen. Men så svänger du till det med en hårborste i trosorna!
Själv har jag också gett mig själv sprutor i magen. Första tog över en timme, stortjutandes! Men när det till slut gick så kändes det nästan inget!

Markattan sa...

Spruta själv i egen mage är ju sådär men om det hjälper i långa loppet så är det förmodligen överkomligt men fy tusan, du har hamnat i läget som ingen vill vara i.

Markattan, tänker mycket på dig nu

DDT sa...

Småländskan - tack för tumhållning och uppmuntran. Du har nog helt rätt. Jag har en mycket god prognos och får säkert en relativt mild behandling, även om läkarna aldrig säger sådant. Nu ska jag ägna mig åt att ha en skön semester.

Christine - tack!

September - tack! Det känns väldigt skönt att höra att den där sprutan inte är så dramatisk som den verkar innan man har testat.

Smultronblomman - jag vill verkligen inte att du ska gråta. Om du inte behöver rent allmänt förstås, då kan det ju vara skönt. Jag kan börja snyfta av sentimental tv-reklam när jag inte gråtit på länge. Du har alltså också tagit sprutor. Och fixat det. Då ska jag försöka följa ditt goda exempel.

Markattan - allt känns ju läskigt när man ska göra det för första gången. Det här blir säkert snart rutin.
Tack för att du tänker på mig.

christel sa...

Det fixar du!
Fast jag måste erkännande att mannen fick ge mig sprutorna. Liiiite feg med andra ord ;)
Peruken ja...den eller mera rätt dom, använde jag inte en enda gång. När jag rakat av håret började jag med mjuka sjalar och där stannade jag.
Så nu sitter jag med två peruker som aldrig fått vara ute i luften.

DDT sa...

Christel - jag tycker inte att det är fegt att låta någon annan göra det. Men om det ändå ska vara en amatör tyckte jag att det var lika bra att göra det själv.
Peruk ja, vi får väl se om jag använder den. Men det kan ju kännas bra att ha en i alla fall, tror jag.