Lycklig ovisshet

Även denna lördagen tvingades jag ägna åt goda gärningar.
Jag hatar det.
Moder Teresa är så inte jag.
Mina omvårdnadsgener är helt obefintliga.
Men medelålder = sjuka gamla släktingar.
Det finns inte ens något arv att vänta på.
Bah.
Dessutom glömde jag min mobil hos mottagaren av mina ofrivilliga goda gärningar.

Men det har sina poänger.
Nu kan jag inbilla mig att min mobil är full av trevliga meddelanden.
Inbjudningar.
Pussar, kramar och glada tillrop.
Jobberbjudanden från headhunters.
Flirtiga sms från unga pojkar.

I´m in for a besvikelse - jag vet.
Men ändå.
Mycket närmare än så här kommer jag inte.