tisdag 1 juli 2008

Tomaten är död - leve chilin

Det är ju en förfärlig tur att jag inte behöver leva på det jag odlar. Mina tomatplantor har dött. Jag vet inte vad som tog åt dem. De tycktes bara långsamt förtvina.
Jag provade att vattna mer.
Jag provade att vattna mindre.
Jag planterade om dem.
Men de tycktes vara helt utan livslust.

Jag vet hur det känns.
Men min medkänsla är obefintlig.
Tomaterna kan komma tillbaka och gnälla när de har gått tiotusen steg om dagen i en månad.
Levt utan kolhydrater lika länge.
Slutat röka.
Och upptäckt att deras mest avskydda klasskamrat numera är miljardär.
Ja, det är rätt.
Miljardär.

Då kan vi bli kompisar - tomaterna och jag.

Inga kommentarer: