Brydde mig inte om invägningen i morse.
Inte så att jag glömde det.
Nej då.
Ren självbevarelsedrift.
Julbord igår.
Och dessutom har chokladen börjat droppa in på kontoret.
Tillsammans med pepparkaksburkarna.
Så jag har bestämt mig för att ge mig själv två vågfria veckor som en tidig julklapp.
Det är jag värd, tycker jag.
Så som jag har kämpat med... med...
...tja...
något?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Grattis...eller något!
Bantning är larvigt!
Punkt.
Såklart du är värd en tidig julklapp! Jag funderar fortfarande på vad jag ska ge mig själv! Kanske en snuskigt dyr hudkräm..?
...med att hitta ungdomens källa...?
Jag ska inte heller väga mig. Fast det gör jag ju aldrig, jag har ju ingen våg.
Du är i sanning en stor förebild för oss andra. Och det måste ju vara kämpigt...
Våga vägra vågen!
Det gör jag, jag är en god blundare.
Kan man undvika en viktsiffra så gör jag det.
Även om jag naturligtvis kan SE att det hänger för mycket ringar omkring mig...
Mångmamma - tack, eller något.
stort och smått - det tycker jag att du är värd.
nilla - just det ja. Detta idoga letande. Den finns i alla fall inte i Lerum, Borås eller Alingsås. Så mycket tor jag att vi kan konstatera.
singelmamman - det är en bra metod.
hemska tvillingen - Tack. Tror jag... vad menar du egentligen med stor...?
ulrika - utan siffror finns inga bindande bevis. Rena ögonvittnesuppgifter är opålitliga, det vet man ju.
Skicka en kommentar