Det var ju lite svårare att skiljas från kudden än jag hade planerat.
Ingen lycklig separation här inte.
Inget Happy Happy över det hela.
Bara en känsla av tomhet och djup saknad.
Som ett hål i mitt bröst.
Ibland undrar jag om det är något osunt över att jag har mina mina djupaste relationer med möbler.
Men sedan inser jag att jag omger mig med människor som jobbar med marknadsföring och media hela dagarna och då går det över.
Dags att börja jobba minsann.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Min bästa relation har jag med min soffa. Ser inte det som något konstigt. Men så har ju du och jag liknande jobb...
Visst gör det något med ens sätt att se på människor?
Skicka en kommentar