I går var jag ute och sprang en mil.
Men gud vad jag ljuger.
Det gjorde jag förstås inte.
Jag sprang kanske 800 meter.
Sammanlagt.
Resten av milen gick jag.
I dag har jag lite ont i benen.
Jag tycker att detta beteende är lite oroväckande.
Att springa är så fullkomligt emot min natur.
Vad händer härnäst?
Ska jag börja riva parmesan över frukostgröten?
Titta på Morgan och Ola-Conny.
Uppskatta branschmingel?
Jag är skakad i mina grundvalar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Oroväckande tankar. Springa? Varför då när man bara kan gå ut lite tidigare så man hinner. Om man nu måste resa sig från stolen och gå ut.
Man får försöka sysselsätta sig med annat
jag veeet! Mycket oroande. Jag misstänker att det är ett virus eller något i den vägen. Det går säkert snart över.
Och ingen jagade dig?
singelmamman - nej, jag försökte hinna ikapp någon.
Skicka en kommentar