För tre år sedan planterade jag rabarber.
För ingen kan misslyckas med rabarber.
Har jag hört.
Eller så har jag hört fel.
För trots att jag följde alla anvisningar har min eländiga rabarber varje år bara producerat 3-4 sladdriga stjälkar som aldrig blivit högre än 20 centimeter.
Nu fick jag för mig att röja ett sumpigt område helt överväxt av sly och taggiga hallonbuskar.
Och kolla vad som fanns där!
Rabarber!
Ingen trädgårdsbok har talat om att man ska plantera sin rabarber i sumpmark och låta den bli helt överväxt av björksly och hallonsnår.
Om det hade stått i Bonniers stora trädgårdsbok, hade jag förstås gjort det.
Attans!
lördag 17 maj 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Min rabarber stendog förra året. Men den stod i gräsmattan, som en kille på plantskolan sa att den skulle gilla.
Jag skickar över lite hönsskit, rabarber gillar det. Har jag hört.
Agneta - det är alltså inte bara jag som har problem med rabarber? Underbart! Alla böcker hävdar att rabarber är det enklaste som finns att odla.
fru venus - chansen att jag ska hinna ikapp en bajsnödig höna känns ganska liten. Jag har provat med kogödsel, men det har inte hjälpt ett skit.
Släng på all kaffesump du kommer över och nästa vår när de sticker upp "huvudet" sätter du en mörk hink över i några veckor. Detta betyder att du får kraftigare rabarber.
Markattan, vet nästan allt :-)
Markattan - kaffesump? Ok, det låter ju lätt. Ska testa det till nästa år. Det är så bra att känna kloka människor.
Skicka en kommentar