Det var hemskt vad jag vill gå hem.
Det här med arbete är aningen överskattat, va?
Kan ju vara trevligt i novembermörkret, kanske. Men just nu kan jag på rak arm komma på säkert 50 saker jag hellre skulle göra.
Fast det där med rak arm är lögn.
Jag har fortfarande så mycket träningsvärk att jag inte kan hålla armen rak. Eller böjd ovanför brösthöjd. Det är ett litet helvete att äta och håret har fått sköta sig själv i flera dagar.
Mitt hår borde verkligen inte få lov att sköta sig själv.
Det är inte moget för ett sådant ansvar.
Man kan knappt lämna det ensamt en kvart innan det börjar tugga sönder sladdar, släpa hem skadade fågelungar, tömma barskåpet och ordna föräldrafria fester. Eller nå't. Jag är inte helt säker på exakt vad håret har haft för sig de senaste dagarna - men jag är övertygad om att det inte är något bra. Det syns liksom.
Jag borde verkligen skriva om porslin nu.
Märks det att jag försöker undvika det?
Lite va?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ååååh, jag skulle vilja se ditt hår, kan du inte lägga ut en bild?
Mitt hår är också sådär olydigt, men på ett ganska snyggt och avslappnat sätt.
Mitt hår är mycket noga med sitt privatliv. Tyvärr finns det inget snyggt och avslappnat över det hela. Mer paranoia, foliehatt och passiv aggressivitet.
Porslin säger du. Intressant.
Skicka en kommentar