Allt är fel idag.
Mina kläder är fulare än vanligt.
Mitt hår ser ut att tillhöra en utomjording.
Allting jag försöker äta smakar pappkartong och hela världen luktar aceton.
Varje mening jag skriver blir direkt skrattretande dålig.
En sådan dag är det.
Och så skiner solen också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Du fortsätter skriva om mig ser jag. Eller så har vi bara drabbats av exakt samma sjuka, inklusive effekterna av denna sjuka. Jag känner mig nu så gammal som jag är och ser förmodligen 20 år äldre ut. Och solfan...
Det är bara fel att solen ska skina när man mår så här. Helt onaturligt. Allt blir liksom ännu värre då.
Soljävel.
Skitjävla solfan. Hur fan vågar den!
Mitt hår har sett ut som om det kom från en utomjording rätt länge. Vid en viss tidpunkt går det inte att "stajla" längre. I stället påminner det om en sådan där pälsmössa som Brezjnev och grabbarna brukade ha på sig när de stod vid Röda Torget och vinkade åt någon parad. Vi som har nått en viss ålder kan kanske minnas det.
Vid förra klippningen "rök" de sista resterna av slingorna och det blev en monoton, smutsblond nyans, med dragning åt grått. Något som jag förnekar in i det längsta.
i will - precis!
listoplisto - jag kunde inte sagt det bättre själv.
smultronblomma - åh... pälsmössefrissa! Det måste ändå betyda att du har någon form av struktur eller fall på ditt hår? Mitt har mer formen av en mycket, mycket utsliten golvmopp. Hänger i spikraka feta stripor och borde kasseras omedelbums.
Om jag inte preparerar med hårmousse, blåser upp en volym och stajlar med plattan ser jag ut som en slekad katt. Det är absolut spikrakt. Stajlar jag blir det pälsmössa vid viss längd.
Plattång!
Smultronblomman - aha. du har också spikrakt hår alltså. Mitt hår reagerar inte något vidare på styling. Det brukar falla ihop igen efter en kvart.
Skicka en kommentar