Ibland förvånar jag mig själv

I lördags chockade jag mig själv med att gå ut och springa lite.
Alldeles ensam och frivilligt.
Det var ett tag sedan.
Uppenbarligen.

I somras kunde jag springa 30 minuter utan att stanna.
Nu kan jag tydligen springa 5 innan jag vill dö.
Februari med kräksjuka och storförkylning har uppenbarligen inte gjort några snälla saker med min kondition.

Jag bestämde mig också för att använda min Runkeeper-app för första gången. För att det hela inte skulle bli alltför pinsamt knappade jag in "walking" men jag har ändå en känsla att den hånskrattade lite åt min tid. Det kändes så. Jag är inte helt säker på att jag och den där appen någonsin kommer att bli vänner. Vänner dömer inte varandra efter tiden på 3,9 kilometer. De ser djupare än så. Här du det, appen? Jag har andra kvaliteter. Som… tja, säkert massor… även om jag inte kommer på dem just nu.

Men nu har jag i alla fall tränat 9 gånger i år.
Bara 91 gånger kvar alltså.
Lätt match!