Little spa of horrors

Det här var nog det roligaste jag läst på länge. Nu har jag faktiskt visserligen varit exakt just där och gnuggat mig med is, försökt se avslappnad ut i den 25 centimeter djupa poolen och känt mig fånig i eldrummet. Men jag tror att texten är lika rolig även om man inte varit där.

Spa är liksom inte min grej, riktigt.
Tro mig, jag har testat.

Den här historien utspelar sig dock på ett helt annat spahotell för mer än tio år sedan. Jag var där med mitt dåvarande företag som passade på att bjuda till rejält med hur mycket behandlingar som helst. Bara att välja och vraka. Dag två hade jag hunnit bli doppad i lera, insvept i sjögräs och alger, knådad och ganska uttråkad. Vad skulle jag göra nu då?

Noppa ögonbryn och färga ögonfransarna?
Ja men, varför inte.
Mina glesa ögonfransar behöver all hjälp de kan få.

Så jag lallar in i ett behandlingsrum, blir tillsagd att ta av mig min badrock eftersom halsmassage ingår, blir placerad på en handduk i något som kan ha varit en tandläkarstol, och får en stor handduk lagd över mig.
Jaha.
Men aj!
Jag har alltid trott att jag har ganska glesa ögonbryn. Men fan vad många hår hon rycker bort. Hundratals. Och från ställen där jag aldrig har märkt att jag har ögonbryn...
Och vartenda litet strå gör ap-ont, eftersom de tydligen har avgrundsdjupa rötter som troligtvis går ner en bit i hjärnan. Det är i alla fall den enda rimliga förklaringen jag kan komma på till det som händer sedan.

För sedan ska det färgas.
Nu ser jag ju ingenting, men jag misstänker att det som kletas på de sorgliga resterna av mina ögonbryn och på mina ögonfransar är färg av något slag.
Nu ska jag bara blunda och slappna av.
Jag får inte öppna ögonen.
På 15 minuter.

Under tiden ska ögonbrynsnopparterapueten (jag är inte helt säker på att jag har full koll på terminologin här. Men ni fattar!) gå och göra något annat. Men vänlig som hon är frågor hon om jag vill att hon ska titta till mig några gånger under tiden.
Nej, det behövs inte, svarar jag.
Eftersom jag uppenbarligen är en idiot vars tankeförmåga är påverkad av att ha fått hårstrån brutalt amputerade direkt ur hjärnbarken.
15 minuter utan att behöva småprata (jag är verkligen, verkligen inget bra på att prata med folk som petar på mig - tandläkare, frisörer, massörer, you name it.) låter helt ljuvligt. Att den enda underhållningen som bjuds är själfull musik av meditationskaraktär är jag helt beredd att leva med.

Så hon går.
Och ungefär 2 minuter senare börjar det svida i ögonen.
Rejält!
Riktigt jävla rejält.
Så där så att det rinner tårar okontrollerat utmed kinderna.
Och jag får inte öppna ögonen!
För vem vet - då kanske jag blir blind.
Jag är väldigt rädd för att bli blind!
Och nu börjar det kännas som om färgen håller på att tränga in i hornhinnorna och skrynkla ihop dem till gammalt pergament. (Okej, jag blev lite dramatiskt där, kanske.)

Uthärda i 13 minuter tills terapeuten kommer tillbaka?
Kommer inte på fråga.
Jag håller ju på att bli blind, ju.
Något måste göras.

Nu uppstår vissa problem.
1. Jag är iförd trosor och handduk.
2. Jag har ingen aning om var min badrock kan befinna sig.
3. Jag får inte öppna ögonen.
4. Jag är inte riktigt säker på var jag själv befinner mig. Allt jag minns är att jag gick genom en ganska lång och öde korridor för att komma till behandlingsrummet.
5. Jag har absolut ingen aning om var man kan tänkas hitta personal.

Föreställ dig nu att du är en helt vanlig hotellgäst som råkat komma lite vilse på vägen till hotellets gym/matsal/reception/whatever. Nu verkar du ha hamnat i en avstängd del av det stora och lite öde hotellet. Dina steg ekar och du smånynnar kanske lite för dig själv för att övertyga dig om att det här inte är obehagligt alls. När som helst kommer du att hitta rätt.

Plötsligt öppnas en dörr och ut sticker en blek famlande arm.
Armen följs av en lika blek kropp invirad i något som kan vara en svepning. De bara fötterna klafsar mot golvet när figuren stapplar ut ur rummet. Men värst är ansiktet. Där det borde sitta ett par ögon finns bara svarta hål och svarta strimmor färgar figuren långt ned på halsen.

Hallåååå, hallååååå. Är det någon där...?

Att den stackars hotellgästen inte flydde skrikande är en prestation.

För övrigt blev jag inte blind.
Bara svullen runt ögonen.
Jag var tydligen lite allergisk mot fransfärgen.

Och för övrigt är jag ändå tveksam till hela spagrejen.
Om nu alger, tång och lera skulle vara så himla bra för utseendet, så borde väl marulken vara betydligt snyggare?