Fortfarande låg och sur.
Tjurig och full av självförakt.
Eftersom jag är sämst i världen på precis allt.
Jomen.
Precis som jag är varje år vid den här tiden.
Vårkänslor - sjukt övervärderat om ni frågar mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Du är inte sämst på allt. Jag kan inte löpa 8 km. Det gör ju du. Tror inte jag orkar 800 m ens.
Se där, Smultronblomman hittade visst något att glädjas över.
Att det skulle vara löpning var kanske lite oväntat men desto mer glädjande.
Har inga egna taskiga grejer med vårkänslor men vet andra som alltid mår kass så här års och fy fan vad jobbigt det verkar vara.
Markattan, lider med dig
Gör som jag, gå i ide!
smultronblomman - ack om det vore så väl. Jag orkar verkligen inte löpa några 8 kilometer. Max 1 kilometer en bra dag. Sedan går vi. Och springer lite. Och går igen. Och tror att vi ska dö av lungkramp och bensmärta.
markattan - å andra sidan älskar jag hösten och november så jag gissar att det jämnar ut sig.
renee - om jag bara kunde. Fast jag gör nästan det. Flyr in i andra världar genom att hetsläsa löjligt många böcker.
Jag är inte heller någon större älskare av våren. Typ väldigt jobbig tid.
i will - Jag tror att det värsta är förväntningarna på att man ska må så bra och känna sig så pigg när ljuset kommer tillbaka. Det känns som om man borde vara glad och uppåt.
Exakt! Och det är man inte. Bara trött och ful och trött och sur och allt är dammigt och smutsigt och uäh! Skönt att hitta en like, vi är inte så många verkar det som.
haha precis. Finns det något fulare än det där kalla vårljuset? Alla blir bleka som lik. Och ja, allt ser dammigt ut.
Skicka en kommentar