söndag 24 juli 2016

Provar kontorsstolen

Har placerat rumpan på sin vanliga plats.
På en kontorsstol, vid mitt skrivbord, på kontoret.
Det känns oroväckande normalt.
Jag har inte glömt vare sig lösenord, eller hur man sätter igång programmen.
Konstigt.

Nåja, jag har en vecka till på mig att tömma hjärnan på fakta, kunskap och invanda rutiner.
Nu är i alla fall räkningarna betalda och jag kan alltså återgå till att skörda, skala, tärna, skiva, steka, koka och lägga in squash.

I morgon åker jag till landet igen och börjar ladda upp för att bli en ny människa.
För en sådan ska jag förstås bli i höst.
Så klart.
Helst en utan foppa-tofflor.

11 kommentarer:

Markattan sa...

Kan man förändra och bli en ny människa utan foppa-tryggheten?

Markattan

Smultronblomman sa...

Tillbaka igen efter 2 veckors semester. Den här gången kunde jag logga in i alla system utan problem. Även om det tog ett par minuter att boota hjärnan så hade heller inte jag glömt några lösenord. Känns lite kluvet att börja jobba igen. Främst för att i år är sommaren så härlig!

DDT sa...

Markattan - jag hoppas verkligen det. Jag tror att det blir svårt att upprätthålla något slags professionell fasad i lila foppatofflor.

Smultronblomman - snyggt jobbat! Jag hoppas att jag känner likadant nästa vecka när jag börjar jobba igen.

Småländskan sa...

Minns när jag kontrollplacerade rumpan på mitt jobb. Det var länge sen, men minnena finns kvar. Först var det på antiken, alltså på blytiden, sen var det, efter lång tid, på... nån annan tid.
Jag älskade mitt jobb, jag var en av få som tog till mig den nya tekniken. Ja, jag jobbade häcken av mig, jag såg alla "måndagsexemplar" som dök upp, jag försökte, jag slet och... herregud vad jag njöt. Det som kom sen, allt det här med it-grejset, det var jag bara med på från början. På jobbet alltså.
Nostalgitänk: Fikarast i tidningens fikarum...en av de absolut bästa layoutarna säger att "hörrni, det här med it, det här med internet, det kommer att bli så jäkla stort..." Vi småskrattade.
Just det!
Vadå it, vadå internet, vadå allt som hänt med våra telefoner, vadå allt...?
Susann; du vet att jag sagt det tidigare, men du var en av de första som fattade.
Slut på nostalgitänkandet.
Ursäkta Tjockisen, men jag kunde bara inte låta bli. Trots min kommentar är så långt från ditt inlägg och de svar du kanske väntat dig, men som sagt, jag kunde inte låta bli.

DDT sa...

Småländskan - be my guest! Du får skriva hur långt du vill om vad som helst. Jag kontrar med lite IT-nostalgi: en Macintosh se30 som presenterades med orden "40 megabyte! Det fyller du inte på en livstid."
Jomentjena!

September sa...

Härlig nostalgitripp! Sättning på spalt, vax, linjer på rulle... herreguuuud så roligt det var. Och när Macen kom och man såg vad gjorde när man gjorde det, om man så säger. Älskar det än i dag, nästan hela tiden. Kanske allra mest nu då jag har semester. ;)

Småländskan sa...

Var du med på den tiden September? Var du med redan på blytiden?
Då det var på riktigt alltså, detta med typografi, sättare, layoutare? Stereotyper, matriser... Innan vaxningen? Då man (jag) som annonssäljare gick ut i sätteriet, tog tag i rullen, körde över hela spalten och fixade ett korrektur till kunden? Var du med när den första "faxen" kom? Den man måste byta färgband på minst en gång om dagen? Fylla på bläck? Den som var en revolution. Den som gjorde att man kunde kommunicera utan telefon? Ja herregud alltså, vilken tid. Verkar som det vore på 1700-talet, men det är inte så värst länge sen.
Jag minns det som igår, jag saknar det. Och ja, jag är gammal...

Småländskan sa...

Ursäkta Tjockisen, men nu verkar det som jag kommunicerar med en av dina kommentatorer! Blev liksom lite mer av nostalgitänkande här.
Om jag fortsätter tänkandet, minns jag när jag jobbade en lördag på tidningen. Handsättarna var där, maskinsättarna var där. De som jobbade med blyet. Tror de hade rast då det plötsligt luktade brandrök från sätteriet. Visade sig att det brann i en sättmaskin. Blyet hade blivit överhettat, tror jag. Vägg i vägg med sätteriet fanns redaktionen... och på redaktionen jobbade då en lite speciell journalist, som kom ut med en plastmugg med vatten, hällde det på maskinen och stack! Jag ringde brandkåren. OCH precis efter det gick jag till spegeln och kollade hur jag såg ur, fixade till frisyren och så. Ja, alltså, killarna som jobbade på brandkåren var ju så satans snygga...
Hur som helst, de där snyggisarna såg ju till att släcka den lilla branden.

September sa...

Vi tar över lite här Småländskan, Tjockisen är ju ändå inte hemma. ;)

Roliga minnen du har!

Nej, bly jobbade jag inte med utan började som lärling när sättmaskinerna kom. Fick lära mig typografi, typsnitt, räkna TC-tal och lärde mig att en hel är 12 och en halv är 6... Punkter och cicero användes som mått, inte nymodiga millimeter. Och oj så mycket minnen det dyker upp nu. Och oj så mycket som INTE dyker upp, har glömt massor, men så är det ju länge sedan också.

Tack för att vi fick vara här Tjockisen (hu så svårt att kalla någon för något som jag tycker låter så elakt) vi släcker och låser när vi går.

Småländskan sa...


Japp, vi släcker och låser! Men kul att vara här när det var ljust. Tack September och tack Tjockisen.
Glad och lycklig ska jag tänka tillbaka och leva i nuet.

DDT sa...

September & Småländskan - Mitt kommentarsfält är ert kommentarsfält. Det är bara trevligt att det används även när jag inte råkar vara här.