Något måste göras!

På riktigt. Den här gången.
Hela dagen har det varit uppenbart för mig. Helst av allt skulle jag vilja gå bredbent som en fiskare. Den där känslan av svettiga lår som rör varandra är ju direkt vidrig.

Det gjorde de inte för ett par veckor sedan. Jag sväller som deg. Jäser.

Dags för förändring. Jag struntar i Fredrik. Jag kör Atkins istället. En vecka utan kolhydrater. Så får vi se.

Alltså, en vecka utan:
bröd
bullar
pommes frites
ugnsrostade rotfrukter
potatis
pasta
ris

Låter lagom skoj. Men å andra sidan får jag äta hur mycket bearnaisesås som helst. Det är ju ett litet plus. Förstås.

OK. Det var maten. Mer då?

Gå 10.000 steg om dagen. Iförd extremt löjlig stegräknare. Om den fungerar. Jag får lite rysningar av tanken. Vilken dag som helst kommer jag gående med stavar. Iförd cykelbyxor. Fan.

Och mer?

Försöka ta mitt jobb på allvar.
Hur charmigt är det egentligen med medelålders slackers? Jag har ett jobb som massor av unga människor drömmer om. De sliter som djur på obetalda praktikplatser för att få det. Och här sitter jag. Och har fått det av en total jävla slump.

Det får räcka för den här veckan. Men en enda vecka ska jag väl kunna äta, röra mig och jobba som planerat.

Så mycket karaktär har jag, väl?
Eller?