lördag 8 november 2008

Dags för en promenad

Före frukosten.
Bara en kopp kaffe i magen.

För då har man lågt blodsocker och kroppen är tydligen mer benägen att bränna fett.
Det sa en snubbe på radion.
Han lät visserligen som en söndersupen hojåkare.
Men han hävdade att han var personlig tränare.

I normala fall hade jag skrattat och glömt.
Men vågen stannade på 70,1 i torsdags.
Desperate times...

Så, nu sitter jag här i mjukisbyxor.
Och försöker övertala mig själv att det är dags att gå ut och gå.
Min mage försöker desperat övertala mig till något annat.
Den tjuter och ger i från sig läten som lätt överröstar radion.
Mina kroppsdelar och jag är helt enkelt inte överens.
Huvudet funderar på en tredje migrändag i rad.
Korsryggen funderar på att flytta till Malta.
Röven tänker bara på att breda ut sig.
Knäna tiger och hoppas att jag ska glömma bort alltihop.

En timme tyckte pundarn att man skulle gå.
Nog!
Jag gissar att jag är tillbaka om 20 minuter.
Eller att jag hittas avsvimmad någonstans.
Hmm, kanske bäst att ta på sig snygga underkläder.
Det är ju nästan en garanti för hälsa.
Jag kommer garanterat svimma om jag har sunkiga trosor med mysko färg och tveksam resår.

Fast det var ett tag sedan jag tvättade.
Jag börjar hitta en väg ut ur det här...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Blev det någon promenad...?

DDT sa...

Det blev det faktiskt. 3 kilometer eller så i en takt som fick mig att svettas.
Sjukt tråkigt, verkligen.

DDT sa...

Det blev det faktiskt. 3 kilometer eller så i en takt som fick mig att svettas.
Sjukt tråkigt, verkligen.