Om jag har en nagel som flisat sig så KAN jag inte tänka på något annat.
Jag kan inte jobba.
Jag kan inte somna.
Och jag kan garanterat inte äta.
Fram till det ögonblick jag har klippt av mig nageln är jag ungefär lika användbar som ett par snöskor i en vattenpolomatch.
Då är det ju himla opraktiskt att mina naglar är bara aningen hfastare i konsistensen än gladpack och sköra som nattgammal is.
Ibland är det ett under att jag får något gjort alls.
Säg att jag inte är ensam. Visst har ni också sådana underliga personlighetsdrag? Eller hur?
Vad får er att tappa koncepterna och koncntrationen?
Berätta för tjockisen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tappar greppet om livet gör jag när jag känner det där förhatliga lilla sk-ggstr--t på hakan.
För att förkorta detta tillstånd har jag placerat pincetter lite överallt i min omgivning. En på kontoret, ett par hemma och en i varje väska jag använder lite flitigt!
Fast jag har fantastiskt bra naglar....
Sympatiserar med dig, alltså har jag filar överallt, även i bilen.
I bilen har jag också tandpetare för ve och fasa om det skulle fastna något mellan tänderna vid ett ev restaurangbesök. Då kan jag inte ens få in en växel.
Ska jag vara riktigt ärlig så har jag ett antal pincetter utplacerade strategisk också.
Tänk va, pincetter och tandpetare!
Det slår behovet av nagelsax med hästlängder....
Markattan, sambo med pincett OCH tandstickor!
Du är med andra ord UNIK!
Lotta - ååååh... det förhatliga sk-ggstr-t! Det glömde jag ju. Herregud! Det har fått mig att tillbringa orimligt mycket tid på jobbtoaletten när jag försökt få tag i det med mina gladpacksnaglar. Resultatet? Sk-ggstr-t vinner, naglarna får flisor.
rennee-helt rätt. Hur ska man kunna växla om man har något mellan tänderna? Även här har jag sabbat ett antal naglar.
markattan - jag tror verkligen inte at jag är unik här. Jag har bara otur när jag tänker ibland. Hur kommer det sig att jag aldrig någonsin har varken fil eller nagelklippare i väskan? Jag har nässpray! Som jag aldrig någonsin använder.
Själv hittar jag minsta lilla antydan till oren hy som skulle, eventuellt kunna bli en liten blämma eller finne. Och innan den lilla tanken på finne eller blämma hunnit bli annat än en tanke så har jag rivit sönder den. Så då slipper jag ju tanken på att det är en osynlig blämma eller finne, för då har jag ju ett finfint sår. Typ. På kinden.
Skicka en kommentar