20 minuter innan vi skulle träffas kom det.
Ösregnet. Och åskan.
Obehagligt liten marginal där.
Men springandet blev i alla fall uppskjutet till på onsdag. Och det ligger ju en evighet bort. Då vill jag säkert springa.
Visst?
Plötsligt händer det kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
De som börjat löpträna säger att det blir som ett gift efter ett tag och att man längtar efter en löprunda. För mig är det lika osannolikt som att hitta en snöboll i helvetet. Har aldrig trott på det.
hahahaha..... ett gift? Som man längtar efter? Ååååh herreguuuud... Vilket skämt! Jag har också hört det där, men jag tror att det är ljug.
Fast jag som började powerwalka för många år sen vet att shit happens. Plötsligt vaknade jag vid fyra på morgonen, studsade upp ur sängen och stack ut och gick. Snabbt, långt och länge. Det tog väl en månad innan jag tyckte det var härligt men faan vad härligt det var.
Lägg märke till var. Önskar jag kunde säga är...
Markattan, snart på banan igen
SÄKERT
Gud hör bön.
Jag ska testa idag, aeslet har gett sitt godkännande. Kommer att bli varmt som i helvetet men jag får väl kasta mig i havet sen....
I will - Fattar du hur mycket jag ångrar mig nu och önskar att jag hade bett om en Lottovinst istället?
fru venus - Heja, heja! Det låter enormt skönt att slänga sig i havet efteråt.
Skicka en kommentar