Trots basgångar och tutande så tycker jag faktiskt att det är lite gulligt med studenter.
Det är vuvuzelorna jag har svårt för.
Och så saknar jag sjungandet.
Eller skrålandet, om man ska vara noga.
Inte ett enda "fy fan vad vi är bra" har hörts.
Det känns lite sorgligt.
Fast de kompenserar med volym förstås.
Det gör de.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Här sjunger dom, riktigt fint faktiskt :-)
Tyvärr verkar sjungandet vara ett avslutat kapitel här. Ett sommartecken som jag faktiskt saknar lite.
Skicka en kommentar