Här finns speglar.
Sådant har jag liksom vant mig av vid.
På torpet finns två pyttespeglar. Den ena placerad så att man kan se sitt ansikte och inte mycket mer, den andra så att man kan se sin mage (varför man nu skulle vilja det?)
Alltså ägnar jag inte mycket tid åt att spegla mig på landet.
Det går tydligen väldigt fort att vänja sig av med sådant.
För jag har uppenbarligen inte speglat mig sedan jag tvättade håret och lät det självtorka i morse.
Upptäckte precis att jag har samma frisyr som trollet Plupp.
Dessutom ligger Plupp på topplistan av barnboksfigurer jag avskydde som liten.
Det har inte förändrats sedan dess.
4 kommentarer:
Men jag älskade Plupp. Och ville se ut så, när jag var liten. Nu ser jag ut så, med lite kortare hår, men är inte riktigt så förtjust i det jag heller.
Jag gillade Plupp. Men inte speglar, vsrken då eller nu. Vi har en i gästrummet men eftersom jag inte är gäst går jag inte in dit.
Jag skulle vara glad om jag hade samma volym och schwung på håret som Plupp. Utan styling liknar jag en slekad katt. (Lokalt begrepp.)
Fast du ser ut som Plupp hoppas jag att det inte har riktigt samma blåa färg. Personligen har jag lite svårt för de något onaturliga hårfärger man kan se numera såsom neonrosa, giftgrönt eller knallblått. Men sån är jag.
singelmamman & fru venus - gillade ni Plupp? Vad är det för fel på er?
smultronblomman - lugn, bara lugn. Det är brunt och grått helt utan spår av blått.
Skicka en kommentar