Ledtråd: det kostade 2.700 kronor och det här var allt som bjöds på i läsväg.
Nu har jag börjat undra om jag får ångest av sådana här tidningar för att de är gräsliga, eller för att jag alltid har ångest vid de tillfällen jag läser dem.
Kan man för övrigt läsa Svensk Damtidning utan att få ångest?
Därom tvista de lärde.
Eller, egentligen är det kanske mest rösterna inuti mitt huvud som debatterar saken. Jag misstänker att nobelkommittén kanske pratar om något annat. Vems tur det är att köpa donuts, kanske.
Mmmm… fika.
måndag 30 mars 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Svensk Damtidning funderar jag att prenumerera på. Eller inte.
Först tänkte jag frisören, men sen insåg jag att det var nog typ tvärtom … i så fall lider jag verkligen med dig. Och att behöva betala för eländet också! Fy ...
HjoBo - du med? Det ante mig. Eller som sagt, inte.
Agneta - nu tycker jag i och för sig att det är ganska plågsamt att gå till frisören också. Men det brukar i alla fall vara billigare. Och så kan man få kaffe samtidigt om man har lite tur. Det får man ju aldrig där jag var idag.
Deeentist....
Huvaligen!
Markattan
Markattan - guldstjärna!
Ha! Jag tänkte också frissan först. Men tyckte det var en väldigt dyr frissa. Så tandis såklart. Blä för tandläkare.
i will - jag brukar klippa mg för 300 kronor. Nästan pinsamt. Men jag har inte blivit ett dugg nöjdare när jag lagt 1500 på en klippning - alltså väljer jag lågprisvarianten. Ingen ser någon skillnad ändå.
Skicka en kommentar