Adventskalendrar för vuxna? Det är en grej alltså? Där ser man.
Enligt internet är massor av människor arga för att de inte är nöjda med de adventskalendrar de köpt från CAIA. Med tanke på att en av luckorna (som tydligen är påsar) innehöll en rabattkupong på 20% kan jag inte direkt klandra dem. Men ändå. Vad hade de väntat sig?
Jag har visserligen sett annonser för den här typen av kalendrar i några år Men jag har verkligen inte fattat hur stort det tydligen är.
Allt kan uppenbarligen stoppas in i en adventskalender. Något nedanstående rubrik skvallrar om.
149 bästa? Hur många dåliga finns det då?
Förutom självklara saker som choklad och skönhetsprodukter kan man tydligen även köpa kalendrar med te, kaffe, marshmallows, doftljus, sexleksaker, pennor, verktyg, modeller, chili, badbomber, strumpor, popcorn, marmelad, pussel och gröt.
För egen del är grötkalendern inget som lockar så där våldsamt. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev liiite sugen på verktygskalendern. Fast när jag kollade lite närmare så visade det sig att det varken var skjutmått, japansågar eller pelarborrar som gömde sig bakom luckorna. Utan snarare bits, kapsylöppnare och hylsor. Så det blev inget köp.
Jag har väldigt svårt att föreställa mig en kalender som skulle få mig köpsugen. Fler prylar är inte direkt vad jag behöver. Så länge ingen gör en ost- och ölkorvskalender är jag nog relativt immun. Finns det redan en sån? Tala absolut inte om det för mig i så fall.
Hur gör ni? Köper ni adventskalendrar till er själva? Vad skulle ni vilja ha i en sådan? Förutom hundvalpar då. Det vore ju djurplågeri. Annars hade det ju varit guld.
13 kommentarer:
Mitt tråkiga svar är att jag är vuxen, så det blir ingen adventskalender till mig från mig.
Tråkigt kanske, men jag hade verkligen inte förväntat mig något annat. Jag tror inte man blir rik om man faller för den typen av produkter.
Jag har haft Fazers chokladkalender i två år. Ett bra sätt för mig att faktiskt bara ta EN chokladbit till kaffet. (Dessutom vet jag att jag gillar deras choklad.)
Men förmodligen blir det ingen i år.
Men rent allmänt tror jag att det är alldeles för stor riska att man blir besviken när man köper kalendrar för vuxna. Eller är jag för pessimistisk?
Chokladkalender kan jag ändå förstå vitsen med. Och de är ju sällan särskilt dyra. Men en grötkalender för 700 spänn? Det är ju orimligt? Är det tryffel- och saffransgröt i varje lucka? Vilket för övrigt låter sällsynt äckligt.
Fazer däremot är gott!
Blir ingen kalender här heller och skulle det bli någon skulle den innehålla böcker tror jag. 🤔
Markattan
Böcker är faktiskt en bra idé. Om priset var tillräckligt bra så hade jag kunnat vara intresserad. Men jag skulle ju velat ha ett hum om vilken typ av böcker jag kunde vänta mig. En feelgood eller romance-kalender skulle jag inte uppskatta det minsta.
Jaha då, två år har jag köpt garnkalender. Skitkul!
Jag hade velat ha en glad överraskning varje dag. Fazer är mest realistiskt men jag gillar inte geggiga fyllningar. Te ? finns tesorter som är väl sura skarpa bittra, tvekar där. Ett riktigt gott rått skratt varje dag hade varit bra. Humorkalender som är dagsaktuell ja internet? Den bästa kalendern jag köpt var för ett antal år sen via matsmart som strax före jul reade lakritspipekalendrar. Jag tänkte att det skulle pigga upp gottebordet, omväxling till knäck choklad o skumtomtar. Och si det gjorde det! Jag själv får tandilning av godis men mina vuxna barn på 20+ glufsade glatt i sej och det var ju lite skojigt att höra dom nostalgiska över barndomsgodiset. Fast det var ju inte renlärigt kalenderanvändande.
När mina barn var små fick jag en kalender i tyg som bestod av ett höghus med 22 fönster, en dörr och en skorsten som var sydda som små fickor där tanken var att man skulle stoppa ner ett litet paket per dag. Det var knappt att jag mäktade med uppgiften att hitta 2 x 24 lagom små saker och slå in dom i lagom små paket EN GÅNG, så den "försvann" när julen rensades ut det året. Man hade såklart kunnat göra det enkelt för sig och bara stoppa ner en pepparkaka eller en chokladbit, men så smart var man (jag) ju inte på den tiden.
Nu tycker jag det är helt sjukt med dessa presentkalendrar till vuxna människor. Det är liksom ingen hejd på någonting och allt handlar bara om att konsumera mera och lägga ribban högre och högre för varje år. S-J-U-K-T var ordet, sa Bull.
En gång fick jag en chokladkalender av en vän.
Den andra december var kalendern slut, små goda
chokladbitar som inte gick att motstå när jag väl
börjat.
September - garn? Ja så klart att det också finns. Om det är prisvärt så kan det ju bara en jättekul grej. Jag har bara en misstanke att kalendrar fylls med några få bra saker och resten sådant som företagen inte lyckas bli av med.
Botant - Jag skulle gärna ta emot en glad överraskning varje dag. Men jag har inte lust att betala för den. Lakritspipor är ju klassiskt nostalgigodis. Fattar att det var uppskattat på julbordet.
sparkling - Hjälp. 2x24 paket. Det är det där jag aldrig har fattat med paketkalendrar. Hur ska man hitta 24 saker som någon vill ha? Det blir ju bara krafs. Till barn kan det ju vara ok - om de gillar små plastfigurer, bilar och godisar. Men till vuxna? Vansinne!
Jag fattar att den där kalendern försvann för att aldrig mer återfinnas.
Karin - Det där är ju problemet med chokladkalendrar. Antingen är det äcklig billig choklad i dem och då vill man inte äta dem (fast på något sätt tycks de alltid gå åt ändå). Eller så är chokladen god och då är den försvunnen efter några dagar.
Det kanske finns baconkalender?
Skulle ALDRIG köpa en kalender. Helt meningslöst. Jag köper det jag vill ha istället.
Inte ens jag vill ha en baconkalender. Det låter faktiskt för äckligt. Men visst är det en konstig grej?
Skicka en kommentar